Ny utbildningsplan för elinstallatörer

Många har nog nu förundrat läst Elsäkerhetsverkets nya föreskrifter om behörighet för elinstallatörer, ELSÄK-FS 2013:1.

Om inte:
www.elsakerhetsverket.se/Global/F%C3%B6r...ELSAKFS%202013-1.pdf

Jag vet inte hur länge det funnits, av myndighet fastställda och detaljerade, utbildningsplaner för påbyggnadsutbildningen till allmän behörighet för elinstallation. Många år är det i alla fall. De senaste utbildningsplanerna var utfärdade av Skolverket men dessa upphävdes den 1 juli 2011 om jag minns rätt. Hittills har nog de allra flesta utbildningsanordnarna valt att, med Elsäkerhetsverkets goda minne, följa den upphävda planen.

Nu har Elsäkerhetsverket tagit tillbaka reglerna för kunskaps- och färdighetskraven och placerat dessa i en bilaga. Redan här känns det tunt, inte i föreskriftsform, utan i en bilaga. När man sedan läser kraven ser man att det finns inga tidsplaner angivna. Här ger man utrymme för egna tillämpningar. Även hos utbildningsanordnare finns olika grader av ambition - hur kort kan utbildningen bli men ändå vara godkänd? Om några år får vi se hur konkurrensen påverkad utbildningen.

Kunskapsmålen är inte allt för detaljerade, kan troligen ge en relativt stor spridning på vad eleven kan efter genomförd utbildning.

Redan nuvarande utbildning har ibland uppfattats som tunn, inte minst i Norge har många ifrågasatt den svenska standarden på de teoretiska grunderna.
Om man tittar på målen i den gamla utbildningsplanen så ser man att det var väldigt mycket som inte har med elsäkerhet att göra:
– ha kännedom om vilka regler som finns inom miljöområdet
– ha kännedom om tekniska åtgärder för att minska utsläppen i luft och vatten, samt i anslutning till detta känna till miljötekniska mätmetoder och användning av miljökonsekvensbeskrivningar
– ha kunskaper om vanliga typer av konventionella och alternativa energisystem samt deras arbetsprinciper, miljöpåverkan och produktionsförutsättningar
– tillämpa säkerhetsföreskrifter och verka för en säker arbetsmiljö (i och för sig intressant men har inget med behörighet att göra)
– kunna redogöra för den lagstiftning som reglerar arbetarskydd samt kunna diskutera arbetsmiljöns betydelse
– ha kunskaper om och kunna tillämpa gällande regler inom elområdet och inom svensk miljölagstiftning
– ha kunskaper om entreprenadjuridik och upphandling,

Om man tar bort dessa avsnitt som inte har något att göra med behörighet för elinstallationsarbete så kanske man kan minska utbildningstiden till ca 200 timmar, eller nå´t.

Nu ställer jag en fråga i detta forum: Vart är den svenska elsäkerheten på väg?

Jag skulle gärna vilja införa mer som man lärde sig i kursplanen än istället att banta ner den.
Vi har haft väldigt många praktikanter och det är få som ens vet vad en 10A porslinssäkring är, än mindre färgmarkeringen. Jag har haft de som inte är hemma på de vanligaste verktygen eller ens att Fasen oftast i nya installationer är Brun.


Jag känner själv att jag kunde ha lärt mig mer under min skolgång. Att Vi läste Historia och Spelade piano som ett måste tycker jag kunde ha lagts tid på att bredda sig inom yrket. Tycker inte att betygen ska vara grundande i skolgången. Det finns så mycket mer folk somär bättre på att spika en kabel rakt än de som må ha alla rätt på proven men ändå inte kan spika en kabel rakt efter 3 år och sedan inte alls jobbar inom yrket ändå.

Gör 1 året i skolan så brett det går så att man kan ta reda på om personen är duglig att fortsätta resterande tid. Uppfyller den inte grundläggande krav så tycker jag man ska släppa platsen fri till någon annan.

KY utbildningar och lernia mm må vara bra men känns som att de kunde varit mer krävande kurser.
Finns många som bara gör icke "elektriker" jobb under de första åren. Tex dra data och sen förväntas kunna allting.

Jag tycker förövrigt att det borde höjas en standad överlag om hur fan Telenissar och projektanställda som drar fram teletråd och datasnöre får förlägga sitt material. Det ser fan för jävligt ut!

Jag har, än så länge, aldrig blivit delegerad elarbetsansvar. Väl medveten om att ingen annan på firman heller blivit det så får jag utgå från att ingen haft elarbetsansvaret. Vare sig muntligt eller skriftligt.

På min gamla firma va elinstallatören inte ens behörighetsansvarig.
Ibland känns det som vilda västern här.
En konsekvens av det hela är att saker som egenkontrollen inte efterlevs.
På gamla firman så fanns det inte en själ som gjorde isolationsprovning.
Kontinuitetsprov va det ingen som ens visste vad det va.

När man sitter vid fikabordet hos grossisten och frågan diskuteras så verkar de flesta inte veta vad som gäller om nånting.
Man tar elboken från ELKO och läser om man undrar något sen är det bra där.

Ur mitt perspektiv så är min åsikt att branschen behöver regleras hårdare och kompetensen behöver höjas.


Vad det sen gäller behörighetsutbildning o.s.v. så är den bristfällig. Jag avslutade min nyligen och trodde emellanåt att det va ett skämt.
Dock så framgick en sak; vet du inte, ta reda på det innan du gör det.

Därefter så sitter man, trots att man fått ut sin behörighet, och dränker sig i böcker för att se till att den kunskap som behövs sitter där.

Jag la märke till 1 kap. 12 § också. Nu godkänner verket tydligen praktik förvärvad utanför Sverige även för svenska medborgare.
Tidigare kunde ju alla utom de med svensk utbildning åberopa praktik genomförd utanför Sverige.

Läste dock i en annan tråd här på forumet om en medlem som fått två år i Norge godkänd via överklagan till förvaltningsdomstolen.

Det är ju något att ha i åtanke för övrigt, att alla prejudikat från förvaltningsdomstolen tvingar fram ändringar av föreskrifterna. M.a.o. så är det inte bara verket som ska beskyllas när en föreskrift går åt helvete, eller rosas när det blir bra. Även om förvaltningsdomstolen ska ta beslut utifrån befintlig förordning och föreskrift så gör de ibland långsökta tolkningar och det är då bara för verkets del att böja sig fram och ta emot.

Michell Andersson skrev: Läste dock i en annan tråd här på forumet om en medlem som fått två år i Norge godkänd via överklagan till förvaltningsdomstolen.

Det är ju något att ha i åtanke för övrigt, att alla prejudikat från förvaltningsdomstolen tvingar fram ändringar av föreskrifterna. M.a.o. så är det inte bara verket som ska beskyllas när en föreskrift går åt helvete, eller rosas när det blir bra. Även om förvaltningsdomstolen ska ta beslut utifrån befintlig förordning och föreskrift så gör de ibland långsökta tolkningar och det är då bara för verkets del att böja sig fram och ta emot.

Jag var nog med i den rättegångsförhandling som åsyftas här ovan. Det var väl till och med så att domstolen ålade Elsäkerhetsverket att utfärda behörighet. Elsäkerhetsverket fick inget val och jag skrev då att vi fått en till myndighet som utfärdade behörighet för elinstallationsarbete, nämligen förvaltningsdomstolen.

Men jag tycker inte att förvaltningsdomstolen gör "långsökta tolkningar". Elsäkerhetsverkets föreskrifter är underordnade regeringens föreskrifter, i detta fall elinstallatörsförordningen (1990:806). I sin tur är denna förordning underordnad ellagen (1997:857) som är utfärdat av vår riksdag. I sin tur har riksdagen att rätta sig efter de principer vi varit med om att ta fram vad gäller fri rörlighet av bland annat tjänster inom Europa. Det är dessa principer som förvaltningsdomstolen ansåg att Elsäkerhetsverket inskränkte genom sina föreskrifter.

Det märkliga nu är att Elsäkerhetsverket i de nya föreskrifterna godkänner praktik som förvärvats i annat EES-land än Sverige, men endast med högst två år. Var står detta i de gemensamma principerna om fri rörlighet? Två-årsregeln gäller endast person som söker behörighet enligt 7-9 §§ i 1 kap ELSÄK-FS 2013:1. Om en person i stället söker behörighet enligt 1 §, 2 kap samma föreskrifter, så finns ingen begränsningsregel om högst två års praktik i från annat EES-land. Är detta konsekvent? Det är så att en person som uppfyller denna bestämmelse inte ens behöver söka behörighet om arbetet endast är tillfälligt.

Men den som har svensk utbildning måste minst ha två års svensk praktik. Beror det på att den svenska utbildningen är så mycket sämre? Naturligtvis inte.

Risken är uppenbar att Elsäkerhetsverket kommer att förlora en eventuell framtida process om två-årsregeln. Den diskriminerar i förhållande till principen om fri rörlighet av tjänster.

Angående förkunskaper för allmän behörighet anges i bilaga 2 punkt 5 att den sökande ska "kunna utföra kontroll av högspänningsanläggningar före ibruktagning." Detta känns rätt luddigt; vad avses och var ligger nivån? Ska man kunna prova reläskydd eller räcker det med isolationsprovning?

Elinstallatörsförordningen säger ju i 7§ att "[elinstallatören] skall vidare se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i betryggande omfattning innan den tas i bruk genom att spänning, ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom." Med stöd av detta kan kravet på blivande elinstallatör göras oändligt höga. Det är nog så luddigt hur kontrollen ska göras vid lågspänning, där förhållandena ofta är rätt lika (vi har ju i princip bara TN-system t ex). Högspänningsarbeten omfattar emellertid ett mycket vidare spann. Service på en högspänningsbrytare för 6kV, igångkörning av en ny 400 kV-anläggning...?

Är det upp till den installatör som ska intyga om den sökandes praktik att bedöma, eller ska den sökandes erfarenheter specificeras i detalj i ansökan till Elsäkerhetsverket? Vilken bedömningsgrund har sedan de...?

igångkörning av en ny 400 kV-anläggning...?

Jag har haft en skriftväxling med verket i en fråga som liknar den citerade funderingen. Att ta en anläggning i drift är inget behörighetskrävande elinstallationsarbete. Eller uttryckt på annat sätt så behöver en driftsättare inte vara elinstallatör. Att ändra reläskydd ska heller inte betraktas som elinstallationsarbete så länge det görs inom angivna gränser. Om en driftsättare upptäcker att en reläskyddsinställning är fel i förhållande till dokumentationen så är det alltså inget behörighetskrävande arbete att ändra inställningen. Elinstallatören ska kontrollera elinstallationsarbetet och det är först när denna kontroll är avslutad som driftsättaren kan ta anläggningen i drift.

Hej!
För några år sedan så ringde jag elsäkerhetsverket. En firma i Norrköping hade ingen behörig elektriker. Jag gick en utbildning på 70 talet elkraftsingengör. Då var kraven 3 års lågspännings praktik och ett års högspänning för full behörighet.
Efter det har vi gått med eu och mycket har ändrats. Jag berättade lite om vad jag sysslar med och varför jag anser att det behövdes behörighet för det vi gjorde på det företaget.
Jag frågade vad krävs för att få behörighet. Efter 5 minuters prat sa han att den får du direkt. Det föll den gången på att jag inte var anställd på företaget. Jag har inte jobbat under någon med behörighet i mer än 2 år och sjö praktik brukar räknas som halva tiden.
Jag har stött på inspektörer från elsäkerhetsverket och sagt åt dom att enligt reglerna är det elektrikern som ansluter maskinen som ansvarar för att maskinen följer reglerna. Dom håller inte med utan anser att det är maskin nasaren som ansvarar. Dom har alltid vetat att dom har kompetent folk att prata med på service avdelningarna.