Undersäkring av kraftuttag?

Kan en för lågt säkrad grupp orsaka varmgång i den anslutna ledaren och i värsta fall risk för brand? Ska kunden alltid kunna förutsätta att han kan belasta alla uttag upp till uttagets märkström utan att säkringarna blir överhettade?

Det pågår just nu en “vild” diskussion på Voltimum angående detta.

Mats Jonsson, på Voltimum.se skrev: Att undersäkra ett uttag medför brandrisk och överensstämmer heller inte med avsnitt 433 i elinstallationsreglerna. Smältsäkring finns i märkström 32 A. Alternativt kan 32 A dvärgbrytare användas. Som skrivet i mitt föregående svar: se första villkoret i 433.1.

Studerar man villkor 2 i 433.1 så ser man att överlastskyddets funktionsström tillåts vara 45% högre än belastningsförmågan. Om ett 32 A uttag belastas med 32 A och överströmsskyddet har en märkström på 25 A så är det inte säkert att överströmsskyddet löser. Detta medför varmgång på såväl ledare som överströmsskydd. Vem har inte sett brända ledare i anslutning till ett säkringselement? Detta beror på överlast av själva säkringen där värmen sprider sig ut i ledaranslutning som får funktion som kylelement för säkringen.

Därför är det väsentligt att elinstallatören i sin egenkontroll kontrollerar att villkoret 1 i 433.1 är uppfyllt.

Elinstallationsreglerna SS 436 40 00 Utg. 2 skrev: 433 Skydd mot överlastströmmar

433.1 Samordning mellan ledare och överlastskydd

De karakteristiska storheterna för ett överlastskydd som skyddar en ledare mot överlast ska uppfylla

följande villkor:

I_B ≤ I_n ≤ I_Z (1)

I₂ ≤ 1,45 × I_Z (2)

där

I_B är belastningsströmmen för vilken kretsen är dimensionerad

I_Z är ledarens belastningsförmåga (se avsnitt 523)

I_n är överlastskyddets märkström.

ANM 1 – För inställbara överlastskydd är In den valda ströminställningen.
I₂ är den ström som medför en säker funktion hos överlastskyddet.
Strömmen I₂ framgår av produktstandarden eller av anvisningar från tillverkaren.
Skydd som anordnas i enlighet med detta avsnitt säkerställer inte ett fullständigt skydd i vissa fall, till exempel mot kvarstående överströmmar som är mindre än I₂. För dessa fall bör det övervägas val av en kabel med större ledararea

ANM 2 – I_B är konstruktionsströmmen genom hela kretsen eller den permanenta strömmen i neutralledaren vid höga nivåer på tredje övertonen.

ANM 3 – Strömmen som medför en säker funktion inom den avsedda bryttiden kan även betecknas It eller If enligt produktstandard. Såväl I_t som I_f är multiplar av I_n och uppmärksamhet bör riktas mot att korrekta värden används.

ANM 4 – Se bilaga 43B för en illustration av villkoren (1) och (2) i avsnitt 433.1.

ANM 5 – Konstruktionsströmmen I_B kan anses vara en faktisk ström I_a då omräkningsfaktorer har använts. Se avsnitt 311.

Mats Jonsson, på Voltimum.se skrev: Första villkoret: Belastningsströmmen för vilken kretsen är dimensionerad, från användarens synpunkt ett uttag med märkström 32 A, ska vara mindre än eller lika med skyddets märkström som i sin tur ska vara mindre än eller lika med ledarens belastningsförmåga. Därmed får inte märkströmmen på skyddet vara mindre än uttagets märkström.

Elinstallatören förväntas utföra installationen så att alla överströmmar som flyter i kretsens ledare bryts innan strömmen orsakar fara på grund av termiska effekter eller temperaturstegringar som kan förstöra isolering, skarvar, anslutningar eller material som omger ledarna. Att då strunta i första villkoret i 433.1 får väl anses vara oaktsamt i ellagens mening.

Detta ger alltså att vanliga schuckouttag ska säkras 16 A och 3-fasuttag 432 ska säkras 32 A (Inte 25 A som är rätt vanligt).

För just 32 A uttag måste man väl nästan säga att 25 A säkring är mer eller mindre “branschpraxis”? Jag räknade nyligen på ett jobb där konsulten hade ritat 3-pol 25 A dvärgbrytare och 5g6mm² kabel till ett 432-uttag



Angående schuckouttag i vanliga bostadshus där man har en varierad, oftast låg, belastning på uttagen är det knappast något problem med 10 A säkring. Men shuckouttag vid en arbetsbänk? I en verkstad? Industri? Bör man alltid säkra dessa så de kan användas fullt upp till dess märkström? (dvs 16 A)

Min erfarenhet av "vanligt folk" på verkstäder, mindre industrier o dyl är att de har väldigt liten koll på hur mycket ett uttag får belastas.

"Går det så går det" - Är nog det vanligaste tankesättet.

Dvs man pluggar in en maskin i närmaste uttag där kontakten passar. Funkar maskinen att köra där utan att säkringen löser så får den vara kvar.

Funkar det "för bra" så kanske man t.o.m sätter dit en till maskin via en förgrening.

Har de då ett uttag som är säkrat 32 A i stället för 25 A så betyder det inte att säkringarna kommer att gå svalare, tvärt om, det betyder att uttaget kanske kommer att belastas med två maskiner i stället för en - För att det går!

Rent spontant känns det som att säkringar och dvärgbrytare är felkonstruerade om de ej tål belastningen som de är gjorda för?

Hur gör ni? Vilken säkring sätter ni på 432 CEE trefasuttag?

Detta har jag inte tänkt på..

Det skulle alltså vara farligt att belasta ett 32A uttag med 32A om det är avsäkrat med 25A ?
Detta på grund av att en diazed säkring blir varm och sprider ut värmen via ledningarna?
Hur är det med dvärgbrytare? Samma fenomen?

Man lär sig något nytt varje dag..

Varje gång jag sett sönderbrända trådar i anslutningar till säkringselement så har jag antagit att detta varit pga dålig anslutning. Alltså varmgång pga glappkontakt

Känns som att det som saknas i denna diskussion är information från tillverkarna av dvärgbrytare och Diazedsäkringar.

Jag har nu skickat inbjudan med information om denna "tråd" till: Hager, Eldon, Garo, Schneider Electric, ABB/CEWE, Siemens och IFÖ Electric