Just nu förbereder regeringen ett lagförslag som innebär att alla elinstallationsföretag ska bedriva egenkontroll och inneha ett egenkontrollprogram. Tanken är att varje elinstallationsföretag ska utöva egenkontroll över arbetet och svara för att elinstallationer endast utförs av elinstallatör eller yrkesperson vars kunskaper och färdigheter har säkerställts genom egenkontrollen.
Egenkontrollprogrammet ska säkerställa att elinstallationsarbetet resulterar i en installation som ger en betryggande säkerhet och att arbetet utförs av personer med tillräckliga yrkeskunskaper. Systemet är tänkt att träda i kraft årsskiftet 16-17, eller troligare halvårsskiftet 2017.
Det finns en stor risk att elinstallationsföretagen kommer att blanda ihop dagens egenkontroll, som beskriver hur kontroll före idrifttagning ska ske, med det egenkontrollprogram som regeringen kommer att föreslå.
Egenkontrollen kan sägas vara företagets egen kontroll av att man uppfyller kraven i en lagstiftning. Det kan till exempel gälla fortlöpande planering och kontroll av det tillsynspliktiga elinstallationsarbetet. Egenkontrollen ska naturligtvis omfatta kontroll före idrifttagning men det är så mycket mer som kan behöva kontrolleras. Som exempel kan nämnas kunskaper och färdigheter hos personal som utför arbete.
Egenkontrollprogrammet kan sägas vara företagets program som visar på hur den egna kontrollen ska utövas. Ett egenkontrollprogram kan behöva ta upp
• Beskrivning av verksamheten, programmets omfattning
• Vem som svarar för att uppdatera programmet
• Kompetensbehovet och kompetensinventering
• Vilka krav som gäller för utförandet
• Vilka som får utföra de olika typerna av elinstallationsarbete; har de tillräcklig kompetens?
• Kontroll av utfört arbete
• Hur avvikelser ska hanteras (upptäckta fel och brister)
• Uppföljning
Så som utredarens förslag ser ut så ska egenkontrollprogrammet omfatta elinstallationsarbete. För närvarande ser det inte ut som om övriga delar av ellagstiftningen ska omfattas av egenkontrollen såsom exempelvis hur vi uppnår en elsäker arbetsmiljö för personalen. Hur vi utser funktionerna elsäkerhetsledare, eldriftledare och elanläggningsansvarig och deras arbetsuppgifter är inget som måste beskrivas i det nu föreslagna egenkontrollprogrammet.
Sedan flera år tillbaka arbetar jag med en metodik som kan liknas vid ett egenkontrollprogram men med utgångspunkt från dagens lagstiftning. För att inte sammanblandas med ISO-certifierade system eller tvingande system brukar jag kalla det för riktlinjer, i detta fall riktlinjer för elinstallationsarbete.
I en bilaga har jag lagt ett exempel på riktlinjer för elinstallationsarbete. Men beakta att det är min bedömning med utgångspunkt från dagens lagstiftning. Vad det framtida systemet kommer att ställa för krav vet vi inte annat än det utredaren la fram för ett år sedan.
När regeringen blivit klar med lagpropositionen kommer troligen Elsäkerhetsverket att presentera föreskrifter om vad som ska ingå i egenkontrollprogrammet, Detta blir nog först till hösten. Men då det inom 12- 18 månader kan bli verklighet med att alla ska ha ett egenkontrollprogram kan vi ju redan nu fundera vad vi har i dag och vad vi kan förbättra.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB
This message has an attachment file. Please log in or register to see it.
Det är som du skriver Mats, lätt att blanda ihop det med existerande kontrollprogram. Kanske mest längre ut i organisationen hos yrkesmannen/kvinnan.
Vidare inbär förslaget att utöver företagets egenkontrollprogram ska en behörig installatör finnas knuten till företaget.
På vilket sätt denna ska var "knuten" framgår inte. Finns det ett krav att denna ska vara anställd?
Jag ställde då fråga om undantaget enligt 1 kap. 13 § ELSÄK-FS 2013:1 skulle finnas kvar och fick svaret att detta kommer att försvinna.
Det verkar som att en tydlig avgränsning sker för de som ska utföra elinstallationer på egen eller på annans anläggning. *EDIT* Hur kommer dessa egenkontrollprog. att skilja sig? Jag jobbar inom industrin och vi utför 99,5% av elinstallationer på egen anläggning och de andra 0,5% sker då vi går 25m utanför grinden och gör något på kontoren vi hyr. Jag frågade verksamhetsjuristen Kim Reenaas om hur detta skulle påverka oss. Svaret blev att som förslaget är utformat nu så ska industrin anmäla sig för installation på annans anläggning för dessa tillfällen. Min fråga är om det kommer vara värt besväret att göra detta eller om de blir enklare att köpa dessa tjänster i framtiden.
Det är mina funderingar och frågor utifrån den information som verket gav vid SSG Elansvarsträff.
Bifogar en presentationen...
Den här bilagan är gömd för gäster, Var vänlig och logga in eller registrera för att se bilagan.
This message has an attachment file. Please log in or register to see it.
Tack Marcus!
För min egen del hade jag redan sett verkets presentation från SSG-dagarna.
Det stora jobbet blir ju att ta fram egenkontrollprogrammet. Detta måste alla göra, oavsett om man jobbar på egen eller annans anläggning. Även om man är rörmokare och har en BB2. Jag tror att många, inte minst inom industrin, kommer att klara sig långt på de riktlinjer jag la ut i tidigare inlägg. Men vi får väl se.
Att registrera sig kommer nog vara relativt enkelt. Troligen gör man det på nätet. Man anger sin verksamhet som inte får överstiga den behörighetsnivå för den elinstallatör man har knuten till verksamheten och denne ska också namnges. Sedan torde det vara klart. Kanske 5 minuter eller nå´t sånt. Det är min bedömning. Så det kan inte vara skäl till att välja extern entreprenör. Jag tycker mig ha sett en person inom SSG som verkar vilja göra detta svårare än vad det är. Eller kommer att bli. "Hur ska vi inom industrin kunna tillämpa detta?" Denna fråga förstår jag inte. Men man kan ju inte förstå allt.
Men som sagt; egenkontrollen och egenkontrollprogrammet kommer att vara lite mera arbete. Men jag tror att många redan i dag har ett ledningssystem eller riktlinjer som visar på hur man uppfyller dagens krav och dessa torde relativt enkelt kunna anpassas til det nya systemet.
Jag hoppas att Elsäkerhetsverket sneglar på det som redan finns på marknaden när de gör förslag till egenkontrollprogram.
Vi får verkligen hoppas att Elsäkerhetsverket inte gör förslag till egenkontrollprogram. Det vore nog att gå lite väl långt. Namnet egenkontrollprogram visar just att det ska vara ett eget kontrollprogram, inte myndighetens program. I de diskussioner som förts där jag deltagit har myndigheten sagt att man får se vad den exakta lagtexten säger innan man beslutar om det behövs mera föreskrifter om vad egenkontrollen ska innehålla. Det finns ju redan i förslaget anvisningar om vad egenkontrollprogrammet ska säkerställa.
Jag tror att de allra flesta kommer ganska långt med den fil jag la ut alldeles gratis, ett bra arbetsdokument för elinstallationsarbete helt enkelt.
Jag får uppfattningen att EKP (egenkontrollprogram) kommer att skilja sig åt då man utför arbeten på annans anläggning, detta för att i större utsträckning ge privatpersoner och andra typer av konsumenter en större kvalitetssäkring vid köp av installationer.
Och som du säger Mats behöver man nog inte avancera i allt för stor utsträckning som vissa vill ge sken av . Jag får känslan av att verket kommer att relativt noga kartlägga vilken typ elinstallationer som företaget är registrerat för. Detta kommer ligga till grund för det EKP som ska uppvisas vid en systemtillsyn. Och min känsla är att kunskapen hos yrkesmannen/kvinnan är en viktig del att kartlägga och följa upp för att säkra kvalitén.
Jag ser inte det som en omöjlighet att verket ger ett minikrav på vad EKP ska innehålla beroende på verksamhetstyp. Men man kan ju hoppas att de utgår ifrån något idag fungerande system.
Det här med verksamhetstyp eller rättare verksamhetsinriktning som det talas om i lagförslaget råder det nog lite missuppfattningar om. Utredarens tanke är nog inte att man i detalj ska beskriva verksamheten.
Så här står det i utredningens förslag:
"Med verksamhetsinriktning avses de kompetensnivåer Elsäkerhetsverket kan komma att besluta om. "
Utredaren menar alltså att verksamhetsinriktningen ska visa på den behörighetsnivå som elinstallatören, som är knuten till verksamheten, innehar.
Om man nu inte ändrar sig så torde det för en industri där det finns en elinstallatör med AB räcka med att skriva av definitionen på elinstallationsarbete. Som exempel:
"Företaget AB har som verksamhetsinriktning att utföra elinstallationsarbete som avser utförande, ändring eller reparation av en elektrisk starkströmsanläggning samt elinstallationsarbete som avser fast anslutning av anordning till en starkströmsanläggning och losskoppling av fast ansluten anordning från en sådan anläggning. "
Om man har en ABL så får man lägga till att det endast gäller för anläggningar upp till och med 1000 V.
Elsäkerhetsverket ska nog passa sig för att skapa ett register som kan bli en marknadsföringsplattform. Registret ska bara sakligt tala om vad företaget har behörighet för inom sin verksamhet.
Det var nog inte den detaljnivån jag menade riktigt Men om det ska vara av sådan allmän karaktär som du beskriver Mats, så kommet registret inte att vara till någon större nytta för konsumenten/privatpersonen. Då kan konsumenten/privatpersonen bara se att det finns en knuten installatör till företaget och att ett EKP finns. Är det så, då känns hela reformen något överflödig utifrån det perspektivet. Vi får se vad det resulterar i
Reformen är absolut inte överflödig. I dag är det svårt att se om ett företag har behörighet för det aktuella arbetet. Elsäkerhetsverket har bara ett elsäkerhetsmandat när det gäller tillsyn, det finns inget om att verket ska kontrollera eventuell kvalité.
Jag tror att man faktiskt får bort många företag som i dag saknar behörig elinstallatör med denna reform.
Det finns inget i lagförslaget som säger att syftet med reformen är att ge en kvalitetssäkring för konsumenten annat än just egenkontrollprogrammet och den tillhörande elinstallatören.
Och som jag tidigare skrev så är det utredaren som föreslår att verksamhetsinriktning ska visa behörighetsnivå.
Efter en dödsolycka utanför Luleå fick Roger Lindmark, Vattenfall, följande fråga av en journalist: Kontrollerar ni att era entreprenörer har rätt behörighet?
- Ja, det gör vi, svarade Roger.
I efterföljande rättegång framkom det att entreprenören inte hade rätt behörighet, vilket även Elsäkerhetsverkets utredare missat.
Man kan konstatera att till och med Vattenfall hade svårt med att kontrollera behörighet för aktuellt arbete. Så denna reform torde underlätta för många och sätta press på de som saknar nödvändig elinstallatör.
Citatet ovan är hämtad från Norrbottenkuriren den 28 mars 2010.
Jag kan hålla med om att det blir lättare att kontrollera om det finns en behörig installatör.
Men jag tror inte att det nya systemet gör någon jätte skillnad för köpare av tjänster inom t.ex. industrin. Vid köp av tjänster från de större rikstäckande aktörerna så är det inte helt ovanligt att elektrikern/montören själv dimensionerar utan att den behörige är delaktid. I bland har elektrikern/montören inte träffat den som är behörig vid företaget eller kan namnge denne. Jag är tveksam att den nya reformen kommer råda bot på detta. Möjligen kan EKP stärka detta, men redan idag har de stora aktörerna ett EKP liknande system. Jag uppfattar det som att reformen ska flytta delar av ansvaret från behörig installatör till företaget. Jag känner att det finns en viss övertro på vad den behörige installatören gör i större företag.
Menar du i ditt exempel att olyckan skulle ha uteblivet p.g.a. att rätt behörighet hade funnits eller att verket inte klarar av att utreda fakta på sitt eget område?
Menar du i ditt exempel att olyckan skulle ha uteblivet p.g.a. att rätt behörighet hade funnits eller att verket inte klarar av att utreda fakta på sitt eget område?
Vad jag menar är att det är svårt att kontrollera att en entreprenör har nödvändig behörighet. För de stora ramavtalen som skrivs mellan industri och entreprenör är det sällan några problem. Problemen kommer med tillfälliga entreprenörer, mindre installationsföretag, ventilationsföretag m.fl. som allt för ofta saknar behörighet. Hur kontrollerar beställaren detta?
I en dom i Falu tingsrätt i år döms en privatperson för brott mot starkströmsförordningens § 5. Man hade inte kontrollerat att anlitat entreprenör hade nödvändiga kunskaper och färdigheter. Entreprenören saknade nödvändig behörighet.
Jag jobbar mestadels mot lite större industrier och jag ser att det går väldigt gent när det gäller att anlita tillfälliga entreprenörer, man har inget bra system att kontrollera att det finns nödvändig behörighet. Det nya systemet kommer öka förutsättningarna för alla beställare att kunna anlita behöriga företag.
Jag håller med dig om att det är krångligt idag vid kontroll av behörighet. Det jag vill säga är att den svårare biten som köpare av tjänster till en lite större industri är att kontrollera kompetensen på den behörige och de som ska utföra arbetet.
För i samma stund som den anläggningsdel som har omfattas av arbetet lämnas över till mig som anläggningsinnehavare är det mitt ansvar att den är säker. Att det fanns en behörig installatör i företaget som utförde arbetet borgar lite för att detta är fallet. Där är det andra faktorer som spelar in i större grad enligt min mening. Kontrollen av behörighet är min skyldighet men ger mig ingen större trygghet. Här finns det mer att önska av reformen tror jag och den auktorisering ihop med EKP som är föreslagen.
Vi verkar vara helt överens om att elinstallatörens betydelse inte är det viktigaste utan just egenkontrollen och egenkontrollprogrammet. Men vi ska nog inte ha en allt för stor tilltro till kravet på egenkontrollprogrammets innehåll. Jag startade denna tråd med att lägga ut de riktlinjer som jag i dag använder för företag som håller på med elinstallationsverksamhet, exempelvis industrier. Jag vill tro att dessa riktlinjer är mer långtgående än de som lagstiftningen kommer att kräva. Och jag la ut dessa riktlinjer just för att man skulle kunna se vad ett egenkontrollprogram kan tänkas innehålla. Det företag som har kontroll på den enskildes kompetens (punkterna 5.2 och 5.3 samt bilaga 1) och har rutiner för kontroll före idrifttagning samt har rutiner för hur man hanterar avvikelser från utförande enligt svensk standard torde uppfylla den nya elsäkerhetslagens intentioner om egenkontroll
Vi får verkligen hoppas att Elsäkerhetsverket inte gör förslag till egenkontrollprogram. Det vore nog att gå lite väl långt. Namnet egenkontrollprogram visar just att det ska vara ett eget kontrollprogram, inte myndighetens program. I de diskussioner som förts där jag deltagit har myndigheten sagt att man får se vad den exakta lagtexten säger innan man beslutar om det behövs mera föreskrifter om vad egenkontrollen ska innehålla. Det finns ju redan i förslaget anvisningar om vad egenkontrollprogrammet ska säkerställa.
Jag tror att de allra flesta kommer ganska långt med den fil jag la ut alldeles gratis, ett bra arbetsdokument för elinstallationsarbete helt enkelt.
Mats Jonsson, Eltrygg Miljö AB
De ska ju i alla fall göra en anvisning enligt utredaren
utdrag ur SOU 2014:89 punkt 12.9
"För att undvika alltför kostnadskrävande insatser från företagen är det önskvärt att Elsäkerhetsverket ger ut en vägledning i god tid före ikraftträdandet med anvisningar om vad som ska ingå i ett egenkontrollprogram."
EUU Box 545, 611 10 Nyköping,
tel direkt 0155-29 29 25, mobil 070-695 69 06,
Välkommen till vår hemsida
www.euu.se
Det är nog så att Örjan och jag talar om lite olika saker.
En myndighet kan inte, får inte, ta fram ett förslag till ett egenkontrollprogram. Då skulle vi få något som kan liknas vid statlig styrning av verksamheten. Det myndigheten kan göra är att ta fram en anvisning om VAD egenkontrollprogrammet ska innehålla, en vägledning helt enkelt.
Som tidigare skrivet så redogjorde Elsäkerhetsverkets jurist inför den referensgrupp, där jag deltar, att det inte alls var självklart att man behövde detaljreglera egenkontrollprogrammet. Men jag tror nog att en liten folder med anvisningar om vad myndigheten förväntar sig av företagen lär det nog bli.
Men egenkontrollprogrammet får nog företagen skriva själva.