Gällande spänningsfaktorn cmin och spänningsfaktorn cmax vid beräkning av lägsta, respektive högsta, kortslutningsström kom vi fram till att spänningsafaktorn c ger oss marginal för saker som skapar osäkerhet gällande den spänning vi har vid eventuellt fel. Standard tar bara hänsyn till spänningsvariationer på högspänningsnätet men vi kan tillämpa den av andra anledningar också om vi vill.
...men sen används det spänningsfaktorer för andra saker också. Exempelvis vid skydd mot elchock. Där används spänningsfaktorn exempelvis 0,8 eftersom man förväntar att 80% av spänningsfallet sker i anläggningen och endast 20% i nätet, som jag förstått det. Dessutom så utgår man väl från att vi enbart behöver ha reda på potentialskillnaden mellan den felande delen och den lokala potentialutjämningen i anläggningen. Man behöver alltså inte jämföra spänningen mellan utsatta delar i anläggningen och sann jord ute i backen.
Men oavsett så har man ju fått lära sig att beröringsspänningen antas till 115V när man definierar den främmande ledande delen och att den genomflutna strömmen får uppgå till maximalt 30mA eftersom det är här gränsen för personskydd går i andra definitioner, t.ex. vid bruk av jordfelsbrytare. Den främmande ledande delen antas ju då ha max 4kΩ i motstånd för att antas som främmande ledande del. Ska man dock beräkna detta med den justerade spänningen som man kan använda vid beräkning av beröringsspänning så har vi ju 30mA vid max 3kΩ istället.
Så vid beräkning av frånkopplingstid enligt Tabell 41.1 i SS 436 40 00 så har man utgått från 92V som beröringsspänning, medans vid definition av främmande ledande del så har man utgått från 115V. Varför skillnaden?
Definitionen för främmande ledande < 4 kΩ bygger på en stor säkerhetsmarginal. I beräkningen har bortsetts från kroppsresistansen och sedan gjorts en ordentlig avrundning uppåt.
Denna definition är dessutom inte en del av standarden utan en kommentar från TK64 i den kommenterade utgåvan, SEK Hb 444 för att ge ett enkelt sätt att kontrollera om en ledande del är en främmande ledande del.
EUU Box 545, 611 10 Nyköping,
tel direkt 0155-29 29 25, mobil 070-695 69 06,
Välkommen till vår hemsida
www.euu.se
Jag kände till att det inte är en del av standard, men inte att det stod med i HB 444. Men oavsett så är det så många brukar definiera den främmande ledande delen, med just motståndet på 4kΩ. Men om jag skulle behöva tillämpa regeln så hade jag kunnat beräkna enligt 3,1kΩ i så fall? Behöver jag då dokumentera denna bedömning? Det utgör ju ingen del av standard? Men det gör samtidigt inte tillämpandet av 4kΩ heller. Så om jag inte skyddsutjämnar något som har mer än 4kΩ i ett nytt badrum så ska denna bedömning dokumenteras oavsett?
Antar att det handlar om kompletterande skyddsutjämning här, och det handlar om skydd vid fel inifrån (t.ex kortslutning i tvättmaskinen).
Jag har en lite annan, kanske bredare syn på detta, korrekt hoppas jag
Där är kravet att beröringsspänningen inte får överstiga 50 V - det är vad man som installatör behöver ta hänsyn till. Detta är speciellt viktigt i ett badrum då kort frånkopplingstid inte alltid hjälper där.
Denna beröringsspänningen kan uppträda mellan utsatt del och främmande ledande del. Den uppstår i det spänningsfall som uppstår i PE-ledaren fram till den punkt där PE är jordad. Det är ju sagt att man kan utföra den kompletterande skyddsutjämningen genom att kopplas samman alla utsatta delar med främmande ledande delar i närmaste elcentral, så då är det avståndet till elcentralen som detta spänningsfall kan uppstå i.
Kortslutningsströmmen, ledararean och längden ger alltså denna beröringsspänning.
Det andra villkoret för att det ska kunna uppstå en beröringsspänning är ju då att det finns främmande ledande delar. Där finns definitionen på 4 kΩ. Jag skulle dock inte bry mig speciellt mycket om detta värde, utan om instrumentet reagerar så är det skyddsutjämning som gäller, så långt det är praktiskt genomförbart.
Man kan alltså mäta en väldigt låg resistans här. Det betyder antingen att det redan finns en fullgod skyddsutjämning, eller att den faktiskt behöver förbättras. Så vad jag ville säga var att 1, 2 eller 3 kΩ spelar egentligen ingen roll för säkerheten. Det är andra faktorer som spelar in också. Även om man mäter 4 kΩ eller högre så vet man ju inte mycket om hur stabilt detta värde är. Mäter man mindre än säg 0.5 Ω då är det antagligen bra och inga åtgärder behövs.
Ett bra sätt att veta vad som är främmande ledande del när det gäller nyproduktion är att prata med VVS:arna.
Idag är det vanligt att vatten och avlopp är i plast ända upp till lägenheterna sen har man kromade rör inne i badrummet av estetiska skäl, dessa är inte främmande ledande delar.
Handdukstorken är antingen skyddsjordad eller dubbelisolerad och ska då inte i något av fallen skyddsutjämnas.
Ventilationsuttaget i taket är placerat utom räckhåll och kan då undantas.
Det jag vill säga är att i ett modernt hus finns det oftast inget som behöver anslutas till kompletterande skyddsutjämning.
Det finns en mycket bra handbok från SEK, SEK handbok 413 som beskriver detta, vill man ha ytterligare detaljer rekommenderar jag vår kurs Skyddsutjämning i praktiken.
Örjan Borgström skrev: Det finns en mycket bra handbok från SEK, SEK handbok 413 som beskriver detta, vill man ha ytterligare detaljer rekommenderar jag vår kurs Skyddsutjämning i praktiken.
Många orter att välja på och överkomligt pris, tycker vi om. :tummeupp:
Elkraftingenjör och konsult med specialitet inom Reläskydd, Selektivplaner och Elkraftberäkningar. Även stort intresse för föreskrifter & standarder samt projektledning och entreprenadjuridik.
Men då finns där en bit jag aldrig fått kläm på gällande det här med beröringsspänning och tillåten ström o s v.
Beröringsspänningen är den spänning jag har mellan främmande ledande del och en godtycklig utsatt del, vid en kortslutning i anläggningen. Och denna spänning är ju innan jag har en ström mellan den främmande ledande delen och utsatt del (och således innan jag har ett spänningsfall över de två delarna). Om den främmande delen då visar sig ha kass förbindelse, så strömmen omöjligt kan bli högre än 30mA, så ska jag fortfarande skyddsutjämna denna del eftersom beröringsspänningen är högre än 50V (om jag antingen är i ett badrum eller inte uppfyller automatisk frånkoppling på 0,4 sekunder)? Är detta verkligen tillämpbart mot främmande ledande del? Mellan två utsatta delar, från två olika grupper i samma utrymme i en större anläggning, förstår jag resonemanget eftersom det troligtvis finns god elektrisk förbindelse mellan de utsatta delarna och strömmen kan anta farliga värden, men mot en främmande ledande del oavsett dess resistans? Det kanske är så det ska vara, men jag vet inte om jag tycker att det är rimligt... Eller så har jag missuppfattat något.
Jag har inte sett några krav på att skyddsutjämna om resistansen till den främmande ledande delen är över 4 kΩ. Om inte strömmen kan bli över 30 mA så behövs inte detta extra skydd skydd. Jag må ha skrivit lite otydligt kanske i mitt tidigare inlägg.
Får se om detta blir rätt:
- Om beröringsspänningen understiger 50 V finns inga krav på kort frånkopplingstid för personskydd, eller krav på kompletterande skyddsutjämning(?)
- Om beröringsspänningen överstiger 50 V, då
--- ska frånkoppling ske inom 0.4 s (eller den tid som krävs för aktuell spänning).
--- plus att i utrymmen som kräver kompletterande skyddsutjämning så ska sådan göras, fast det krävs endast mot de främmande ledande delar som har en resistans på under 4 kΩ.
Reglerna är dock skrivna från andra hållet - de kräver kort frånkopplingstid, och om det inte är möjligt, då kommer kompletterande skyddsutjämning in i bilden. Det är ju inte alltid så lätt att veta hur hög beröringsspänningen blir, det är därför, vad jag förstår, det mer allmänna kravet på frånkopplingstid sänktes från 5 till 0.4 s i utgåva 2 av SS 436 40 00.
Okej. Nu är jag med. Men va det inte så att det t o m va 25V i typ badrum tidigare som va maxgräns, eller va det utomhus?
Men oavsett, varför finns det då fordringar på kompletterande skyddsutjämning parallellt med användandet av jfb i badrum? Varför måste jag hålla mig under 50V om jag vet att jfb klipper vid max 30mA, oavsett den ledande delens resistans?
Om jag sen kikar i HB 444 och de tabeller (411:2 och 411:3) så får jag inte ihop hur man räknat. Det står att vid 50V och 1725Ω så är strömmen 29mA. Men i tabellen ovan så anges det att denna impedans egentligen är beräknad mot 25V. Skulle man beräkna med 50V så anges den impedans, vilken max 5% av befolkningen ligger under, till 1450Ω. Det innebär ju att spänningen som borde vara max är 43,5V om något. Ja, jag vet inte jag. Jag har nog missat något grundläggande. Inte ovanligt det händer.
SELV-system i badrum ska ha spänningen max 12 VAC i område 0, 25V i område 1.
Får man mer än ca 500 mA genom kroppen spelar det ingen roll hur snabbt en JFB klipper, man blir allvarligt skadad i alla fall. 500 mA är bara möjlig med stor och blöt kontaktyta mot kroppen, såsom i ett badrum, eller i en trång fläktkanal etc.
Såg att det va 25V som gällde förr (utgåva 1 av SS 436 40 00) i vissa utrymmen, på vissa platser (Byggarbetsplats t ex). Även 0,2 sekunder för automatisk frånkoppling med detta. Då fanns dock inte de krav vi har idag på jfb.
Men tycker trots detta att 4kΩ är lustigt valt. Olika principer/teorier som råder känns det som.
Och gällande de 4kΩ för den främmande ledande delen så är ju detta inget jag kan luta mig till eftersom det inte utgör en del av svensk standard. Definitionen av den främmande ledande delen är enbart att den är ledande och att den kan anta annan potential (vanligtvis jordpotential) än utsatta delar i anläggningen, oberoende av den främmande ledande delens ledningsförmåga.
Fluxio
Elbranschens mötesplats
