P g a frågor som uppstått på jobb och även här på forumet så känner jag att det inte är fel att diskutera nätbolagens roll när det gäller utförande av anläggningar ur ett EMC-perspektiv samt ur ett elsäkerhetsteknikst perspektiv.
Hur långt sträcker sig nätbolagets ansvar idag? När man redan, i många fall, separerat entreprenörerna till nätbolagen från nätbolagen i sig. Vem är då ansvarig för vilken bit?
Från nätbolagens sida så pekar man på att man är ansvarig fram till anslutningspunkten. D v s servissäkringen/mätarsäkringen eftersom det är till hit som man spänningssätter. Men vem är ansvarig för servisens utförande? Är det nätbolaget eller den montör som utfört arbetet eller är det den behörighetsansvarige hos entreprenören? Eller är det t o m elinstallatören från kundens sida?
Om man dessutom från nätbolagets sida hävdar att man endast har ansvar för servisen och dess anslutning (samt mätaren så klart), vilka krav kan man då ställa på anläggningen som ska anslutas?
Har man överhuvudtaget att göra med huruvida anläggningen uppfyller en god elsäkerhetsteknisk praxis om anläggningen inte har någon inverkan på nätet, mer än att den belastar det?
Nyligen diskuterades koncessionsplikten inom jordbruksfastigheter i en annan tråd här på forumet.
Är det verkligen nätbolagets roll, att se till att inga koncessionspliktiga kablar ansluts till deras nät? Även efter anslutningspunkten alltså.
Har man rätten att kräva att det är en elinstallatör som gör en för- och färdiganmälan? Kravet har tagits bort genom ELSÄK-FS 2010:4, men man lämnar i författningskommentarerna stort utrymme för nätbolagen att diktera hur processen ska se ut och vem som får inleda den vilket helt enkelt innebär att processen ser likadan uit nu som tidigare... Man vill fortfarande registrera installatören hos nätbolaget och det är fortfarande endast denne som får lov att göra föranmälningar. Även om en installatör kan låta andra göra föranmälningar via egen inloggning eller något så är det fortfarande elinstallatörens aktörsnummer som hela ärendet vilar på. Och ur nätbolagets perspektiv är det fortfarande installatören som är ansvarig.
Det är inte helt lätt.
Se svar nedan på ett jobb vi håller på med. Byte av 5 st utomhus-serviser på radhuslängor.
FORTUM:
Ansvarig för dessa punkter i listan nedan är den anläggningsansvarige.
I liknande områden har man löst detta genom en att en samfällighetsförening ansvarar för medlemmarnas gemensamma anläggningsdelar.
I detta fall är det viktigt att utreda var gränsen är mellan nätbolagets och kundens anläggningsdelar går. Fortums anläggningsdel på kundens tomt/fastighet är i detta fall serviskabeln som kommer från Fortums kabelskåp i området. Servislådan där serviskabeln är inkopplad är kundens, skruvarna som serviskabeln är fastskruvad med är kundens, kanalisation där Fortum dragit sin serviskabel eller kanalisation som skyddar serviskabeln är också kundens. Mätutrustningen som registrerar den energi som kundens förbrukar är i de flesta fall Fortums, mätartavlan /mätarskåp där mätaren fastsätts är kundens.
Svaret du fått från Fortum är jag helt med på.
Det är så det brukar se ut. Det handlar mer om vem som är ansvarig för vilken utrustning/anordning/kabel ur ett mestadels ekonomiskt/funktionellt perspektiv. Men vem är juridiskt ansvarig för vad? Alltså när det skiter sig, helt enkelt.
Vem är ansvarig för att servisen är korrekt ansluten? (Typ glapp)
Det kan låta enkelt men när installatörer överlämnar en anläggning så godtar ju anläggningsinnehavaren den i det skick den är i och ansvaret övergår till anläggningsinnehavaren att dennes anläggning uppfyller villkoren för vad som är god elsäkerhetsteknisk praxis. Det måste ju vara samma regler som gäller mellan nätbolaget och entreprenörens installatör. Eller?
Vem är ansvarig om nätbolag låtit spänningssatta servis till en utrustning som är bristfällig?
Låt säga ett fasadmätarskap uppsatt på en lodrätt uppställd lastpall som är stagad med två plankor... (För så kan det se ut). Vem är ansvarig för denna? Framförallt när den blåser omkull...!
Nätbolaget som gett order om tillkopplingen och som är anläggningsinnehavare för servisen?
Är det entreprenörens installatör som gjort/varit ansvarig för den fysiska tillkopplingen av servisen?
Eller är det kunden/kundens installatör som byggt ställningen som skåpet sitter på?
2 § Om en skada orsakas av säkerhetsbrist i el som har satts i omlopp från en elektrisk anläggning med egen generator eller transformator är innehavaren, om inte annat följer av 3 §, skyldig att betala skadestånd för personskada samt för sakskada på egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen huvudsakligen för sådant ändamål.
Med säkerhetsbrist avses att elen inte är så säker som skäligen kan förväntas.
Avtalsvillkor som inskränker skadeståndsskyldigheten är utan verkan.
3 § Skadeståndsskyldig enligt 2 § är inte den som
1. visar att han inte har satt elen i omlopp i en näringsverksamhet, 2. gör sannolikt att säkerhetsbristen inte fanns när han satte elen i omlopp,
3. visar att säkerhetsbristen beror på att elen måste stämma överens med tvingande föreskrifter som har meddelats av en myndighet, eller
4. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet vid den tidpunkt då han satte elen i omlopp inte var möjligt att upptäcka säkerhetsbristen.
Jag anser att bristen fanns då elen sattes i omlopp.....eller!?
Men med tanke på vad Fortum anser vara deras del av anläggningen, så är det ju inte mycket dom ansvarar för.
De mesta faller ju på "Innehavaren av en starkströmsanläggning" enl. 4 § i Starkströmsförordning.
Inte helt lätt.....
Tror att Marcus har blandat ihop begreppen i ellagens tionde kapitel. Paragraf 2 gäller produktansvar, dvs, För varje elektrisk anläggning och användning finns föreskrifter om att elen ska innehålla bestämda värden i fråga om bl a spänning, frekvens och form.
I detta fall är det första paragrafen som är tillämplig för en eventuell bristfällig inkoppling.
År 2007 blev mitt dåvarande elnätföretag stämda av en kund som hänvisade till 10 kap. $ 2 och som hävdade att vi varit vårdslösa i samband med en driftstörning vilket medfört att en pump som kostade ca 1800 kr gått sönder i samband med störningen.
Efter en halvtimmes diskussion i tingsrätten drog kunden tillbaka sin stämning...
I efterhand hade han ändå inte fått någon ersättning eftersom "självrisken" är 3600 kr.
Problemet uppstår väl då när elnätsbolagets entreprenör vägrar koppla på servisen för att denne inte tycker att det är elsäkert helt enkelt.
Med tanke på 3 kap. 2 och 3 § § i ellagen så är kanske detta just s k "särskilda skäl" till att inte ansluta.
Hypotetiskt, om jag som handläggare får in från entreprenör att denne vägrar tillkoppla p g a egen riskbedömning, ska jag skicka ut någon annan och tvinga fram en tillkoppling eller ska jag prata med kundens installatör så att denne istället rättar till sina fel?
Jag tycker själv att detta är en "no-brainer", men jag har mött motstånd i frågan. Eftersom jag själv är elinstallatör så tycker jag att jag själv många gånger att jag kan göra en "rimlig bedömning" av läget. Men som det står ovan så är det tydligen inte upp till mig utan snarare upp till behörighetsansvarig hos anlitad entreprenör eftersom denne är ansvarig för en korrekt anslutning.
Tredje kapitlet i ellagen
7 § Den som har nätkoncession för område är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att på skäliga villkor ansluta en elektrisk anläggning inom området till ledningsnätet.
Med särskilda skäl här avses inte elsäkerhet utan mer av ekonomiska skäl. Det kan inte vara skäligt att en nätägaren.ska ansluta en anläggning som ligger flera kilometer från ledningsnätet.
Jag är medveten om den ekonomiska aspekten och att det är EN grund att stå på. Jag undrar bara, om inte "särskilda skäl" får tolkas som att man kan kräva att anslutningspunkten ska vara personsäker, hur ska man då kunna vägra anslutning till en direkt livsfarlig anläggning? Om dessutom installatör efter installatör vägrar ansluta på grund av elsäkerhetsskäl, hur ska nätbolaget uppfylla lagens villkor om att ansluta? Om de inte kan peka på att anslutningspunkten ska vara personsäker vid anslutningstillfället?
Jag syftade inte på "skäliga villkor" utan "särskilda skäl".
Man är alltså inte skyldig att ansluta om det föreligger "särskilda skäl" till att inte göra så. Personsäkerhet måste väl få lov att vara ett sånt skäl. Och stödjer vi oss på detta så kan vi peka på personsäkerhet "längre in i kundens anläggning" också.
Na, jag är nog ute på hal is med den sista biten, men ändå. "Food for thought" så att säga.
Reijo Eriksson skrev: Tror att Marcus har blandat ihop begreppen i ellagens tionde kapitel. Paragraf 2 gäller produktansvar, dvs, För varje elektrisk anläggning och användning finns föreskrifter om att elen ska innehålla bestämda värden i fråga om bl a spänning, frekvens och form.
I detta fall är det första paragrafen som är tillämplig för en eventuell bristfällig inkoppling.
Ett sådant hypotetisk fall som Michell beskriver har jag aldrig hört talas om. Om det finns så allvarliga brister kan tillsynsmyndigheten kopplas in.
Minns ett fall där en nätägaren frånkopplade en campinganläggnong pga allvarliga brister... Verket kopplades in som skrev ett föreläggande att åtgärda bristerna. Nätägaren har inte någon laglig rätt att frånkoppla en anläggning pga elsäkerhetsskäl.
Nu pratar vi inte om att frånkoppla av elsäkerhetsskäl utan snarare att underlåta sig att tillkoppla p g a elsäkerhetsskäl.
Brottsbalken (1962:700)
3 kap.
9 § Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år.
...och att spänningssätta en personfarlig anläggning är, enligt mig, ett uppvisande av grov oaktsamhet. Åtminstone om du, som tillkopplar, känner till faran.
Dessutom så tror jag att det ALLTID är tillåtet att frånkoppla om liv riskeras. Nödvärn för annan kanske? Ja, så länge det inte regleras något i någon annan lag om vitala infrastrukturella funktioner typ. Tror knappast man är förhindrad att göra så från ellagens perspektiv i alla fall.
Nätägaren har en närmast absolut skyldighet att ansluta en abonnentanläggning. De skäl som omnämndes i förarbetena till lagen var, som Reijo är inne på, att det lokala nätets kapacitet inte skulle klara den tilltänkta belastningen. Inte ens med en rimlig utbyggnad. En sådan anläggning ska anslutas till regionnätet med en linjekoncession.
Nätägaren kan neka tillkoppling om det inte går att ansluta de fyra eller fem ledarna på ett säkert sätt eller att överförd energi inte kan mätas på ett säkert sätt. Men om nätföretaget i övrigt anser att abonnentens anläggning inte är säker ger inte detta grund för att neka tillkoppling. Det finns dock fortfarande många inom nätföretag som anser sig vara "tillsynsmän" eller polis, åklagare och domstol. Denna uppfattning grundas många gånger på skrivningen i den gamla ellagen som föreskrev ett visst skadeståndsansvar för nätföretaget även om händelsen inträffade i abonnentanläggningen. Men denna bestämmelse är sedan 1998 upphävd och till följd därav ändrades Elsäkerhetsverkets föreskrifter så till vida att nätägaren numer inte har en föreskriven rätt att besiktiga en ny abonnentanläggning innan första tillkoppling.
Jag köper att nätbolag SKA tillkoppla och syftar inte på att man ska gå in i kundens anläggning och "besiktiga" som man gjorde förr. När jag nämnde det så va det mer menat som ett skämt.
Man är alltså inte skyldig att ansluta om det föreligger "särskilda skäl" till att inte göra så. Personsäkerhet måste väl få lov att vara ett sånt skäl. Och stödjer vi oss på detta så kan vi peka på personsäkerhet "längre in i kundens anläggning" också.
Na, jag är nog ute på hal is med den sista biten, men ändå. "Food for thought" så att säga.
Men om anslutningspunkten i sig är farlig av någon anledning, att anslutningsklämma för fas är direkt vidarekopplad till höljet för fasadmätarskåpet som för övrigt är ojordat t ex. Vilken installatör vill tillkoppla den anläggningen?
Nätbolaget själv kan inte ansluta själv eftersom ett företag inte kan inneha behörighet. Man är beroende av att egen installatör, eller entreprenörs installatör, vill utföra anslutningen. Och denna installatör har klart rätt att INTE ansluta på en sådan anläggning som nämns ovan. Så om alla tilltänkta framtida installatörer vägrar utföra jobbet, hur ska man då kunna uppfylla sin skyldighet som nätbolag, med koncession för det aktuella området, och faktiskt ansluta?
Min ursprungliga tanke rör i alla fall det här:
Jag vet hur nätbolag formulerar sig när de släpper ett installationsmedgivande (även om installatören inte läser det!). De hänvisar kanske till relevanta standarder o s v. De kan formulera sig som att de ställer ett krav på att mätarens placering får vara lägst 0,9 meter i underkant i fasadmätarskåp men i samma stund så kan installatören ignorera allt och kräva en anslutning ändå? Eller vågar man sträcka sig så långt att man kan kräva att anslutningspunkten (inte anläggning, utan just bara anslutningspunkten) SKA uppfylla föreskrifternas fordringar gällande en personsäker anläggning (läs: anslutning) och därmed tillämpliga standarder?
Annars, vad ska man med ett installationsmedgivande till? Då räcker det med en för- och färdiganmälan. Eller kanske t o m bara en anmälan.
I och med att man beställer ett elabonnemang så tecknar man också ett elnätsavtal. Avtalet grundas då oftast på de av Svensk Energi utarbetade avtalsvillkoren som kallas:
ALLMÄNNA AVTALSVILLKOR FÖR ANSLUTNING AV ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR TILL ELNÄT OCH ÖVERFÖRING AV EL TILL SÅDANA ANLÄGGNINGAR (konsument) (Nät 2012 K).
Jag anser att dessa avtalsvillkor i allra högsta grad är oskäliga. Som exempel kan nämnas avtalets punkter 3.7 och 3.8 som säger att för- respektive färdiganmälan ska skriftligen anmälas av behörig elinstallatör. Mycket märklig skrivning! Den är väl rent av diskriminerande? Vi vet att med elinstallatör avses en person som av Elsäkerhetsverket meddelats behörighet.
Men sedan 2007 har en person som har behörighet att utföra elinstallationsarbete enligt ett examens-, utbildnings- eller annat kompetensbevis som utfärdats i ett annat EES-land än Sverige, rätt att, utan att ansöka om erkännande av sina yrkeskvalifikationer, utföra elinstallationsarbete i Sverige om arbetet är tillfälligt. En sådan person behöver alltså inte ansöka om behörighet och kan därför inte kallas elinstallatör. Därmed kan denna person heller inte lämna in varken för- eller färdiganmälan.
En sådan person får alltså utföra elinstallationsarbete i Sverige men får inte anläggningen tillkopplad!
Men i elnätsavtalet, som framtagits i samråd med konsumentverket, i punkt 3.10 och 3.14 så tar man sig rätten att både ställa krav på kundens anläggning, samt gå in och besikta den.
I 3.10 uttrycker man sig med ordvalen "betryggande driftförhållanden". Är det verkligen så långsökt att tolka det som elsäkerhetsrelaterat? Dessutom så handlar det inte bara om anslutningspunkten eftersom man inledningsvis definierar kundens anläggning med följande
NÄT 2012 K
Kundens anläggning: anläggning för användning av el inom fastigheten/ bostaden efter anslutningspunkten.
Jag tycker hela baletten är motsägelsefull.
Angående elnätsbolagets krav att en elinstallatör utför föranmälan, jo. Det skulle väl klassas som diskriminering så länge inte en svensk installatör hamnar i samma situation när han vill göra en föranmälan inom övriga EES. Men då inskränker det på fri rörlighet istället. Så det är väl antingen eller.
Fluxio
Elbranschens mötesplats
ibland
