Ja detta är lite knepigt och jag är ingen hejare på detta. Det är så många aspekter på det hela som gör det svårt att beskriva övergripande. Om jag ändå skulle försöka så skulle jag spalta upp några berörda frågeställningar och syften så kort o koncist som möjligt just för att göra frågan överblickbar. Annars hamnar man bara djupt nere i ett hörn och diskuterar detaljer för något fall som glömt bort på vägen ned i träsket.
1. Varför har man en transformator?
- Man vill omvandla spänningen

- Här kan man vilja ha en gemensam jordreferens med primärsidan. Man kan även behöva ta hänsyn till fel (genombrott) i transformatorn.
2. Varför har man en fulltransformator (galvaniskt skilda kretsar)?
- Man vill isolera systemet från primärsidans faser och jord för att förhindra strömmar mellan systemen och farliga potentialer mot jord.
- Detta kan i sin tur ha olika syften som skydd mot elchock och/eller skydd mot elektrolytisk korrosion eller skydd mot (jordbundna) störningar.
- Detta utesluter inte lokal jordning eller lokal jordfri skyddsutjämning. Vid jordning måste man dock ta hänsyn till transformatorns isolation.
3. Varför har man en enkelisolerad fulltransformator?
- Den är billig(?). Finns det fler motiv? Den har säkert sin plats där man enbart vill omvandla spänningen, dvs inte åstadkomma ett skydd.
- Den ställer krav på att sekundärkretsen också är enkelisolerad, även mot jord.
4. Varför har man en dubbelisolerad fulltransformator (isolertransformator)?
- Sekundärkretsen kan här ses som helt separerad från primärsidan så man behöver inte ta någon hänsyn till farliga potentialer mot andra system eller jord.
- Här krävs ingen isolering alls på sekundärsidan om spänningen håller sig inom SELV-nivå, inte ens om man jordar en pol lokalt på sekundärsidan (vilket inte blir lika med PELV, eller?).
- Även vid högre sekundärspänningar kan man utan betänkligheter jorda en pol om sekundärsystemet är dubbelisolerat, "precis som vanligt". Det äter inga båtpropellrar.
5. Varför finns kravet på endast en förbrukare per sekundärlindning?
- Detta krav finns inte...jo det finns men enbart för skyddsåtgärden skyddsseparation (som har ett missvisande namn då separatationen endast är enkel). Denna skyddsåtgärd är ganska olycklig då en orsakar förvirring.
- Man vill antagligen i grunden göra det enkelt för sig och ställa kravet max en apparat för att inte behöva gå in på tekniska villkor och krav. Metoden används ju inte idag utan användes förr endast till rakapparatuttag i badrum. Där är det naturligt med kravet på inga grenkontakter i uttaget.
- Då miljön är jordfri och ofta utan skydd vill man inte riskera fel med olika polaritet i två apparater?
- Reglerna tillåter flera apparater om en lokal jordfri skyddsutjämning görs, men endast i installationer som står under övervakning av fackkunniga eller instruerade personer.
6. Varför får skyddsåtgärden
skyddsseparation inte jordas på sekundärsidan av transformatorn?
- För denna skyddsåtgärd antas en fulltransformator med enkel isolering mot primärsidan.
- Man vill inte jorda någon pol här då ett genombrott i transformatorn kan spänningssätta jordkretsen på sekundärsidan. Man har ju inget jordtag här av samma klass som i en 10/0.4 kV-transformator.
7. Varför jordar man en pol i transformators sekundärkrets?
- Man vill upptäcka jordfel, och bryta matningen.
- I stora utbredda system vill man undvika kapacitiv uppladdning.
8. Varför jordar man just mittpunkten i en transformator?
- Frågan är orelevant i sammanhanget(?)
- Det behöver nödvändigtvis inte vara mittpunkten utan kan lika gärna vara en fas. Ja, innan man jordat något så är ju samtliga utgångar faser eller poler. Man skapar en nollpunkt genom att jorda en pol. Att transformatorn har en mittpunkt gentemot sina lindningar är en funktionell fråga. Så jag ser alltså inget svar på huvudfrågan i tråden

I grunden handlar det om att upprätthålla de två skyddsbarärerna så det finns inga måsten här, t.ex att man måste jorda mittpunkten. Man kan uppnå säkerhet på olika sätt. Tydligt? Nej...
Att jorda en pol på sekundärsidan innebär ju en indirekt koppling till skyddsjord på primärsidan via jordtagen. Spelar det någon roll om man istället kopplar ihop skyddsledarna på båda sidor, egentligen? Jo, man vill nog inte föra in jordfel så direkt in i sekundärlindningen? Sedan kan det ju finnas en potentialskillnad mellan skyddsjordsledaren och jord, det är ju det som tuggar propelleraxlar.
Martin Lundmark skrev: Jag placerar en transformator, matat med egen matning från elcentralen, i det rum där min multimediaanläggning är placerad. Rummet är antingen jordat eller ojordat. Jag ansluter via ett grenuttag alla mina multimediautrustning till transformatorns sekundärsida. Skall då mittpunkten av sekundärsidan på transformatorn anslutas till elnätets skyddsjord eller kan det vara "frisvävande"
En transformator till multimediaanläggningen ser jag som ett typiskt exempel där man inte vill jorda sekundärsidan för att undvika brum pga potentialskillnader mot system utanför. Jag ser ingen säkerhetsfråga med jordningen så länge vi talar om en isolertransformator vars sekundärkrets skyddas mot överlast och kortslutning och att systemet är "litet". Men man kan mycket väl göra en lokal jordfri potentialutjämning genom att använda jordade grenkontakter. Detta för att uppnå en potentialutjämning mellan mediaapparaterna, och det gör inte systemet "utbrett".
Om man skulle gå vidare och ansluta skyddsjorden till en (mitt)pol i transformatorn så ser jag det enda syftet vara att åstadkomma automatisk frånkoppling vid isolationsfel i en klass I-apparat. Det kräver också då ett skydd som kan lösa ut, vilket troligen behöver placeras på sekunddärsidan, dvs ett överströmsskydd i varje "fas".
Om man tar ännu ett steg och jordar skyddsjorden på sekundärsidan så kan man även med JFB detektera jordfel. Den sannolikheten kan ju finnas på en båt.
Martin Lundmark skrev: Ett av de värre är "Ground lift" som antingen är en adapter "Ground lift plug".
Flera har motiverat ”grund lift” (klippa skyddsjorden) i multimediaanläggningar med att det fungerar (vid t.ex. brum) och att många har ojordat hemma.
Ja den är fin...likaså motivet
Martin Lundmark skrev: En av frågeställningarna jag har, är om vi har tillräckligt tydliga beskrivningar på kraven på dessa anläggningar jag tagit upp. Kan många åtgärder "säljas på lösvikt" d.v.s. utan att ha auktoriserade installatörer inblandade?
Det är en bra fråga. Jag antar att det är båtar du tänker på. Det råder nog lite vilda västern här. Jag vet inte om felaktiga system kan käka båtar så snabbt att syndaren kan lokaliseras efter en natt, då skulle problemet blir självreglerande (hamna på botten med avklippt sladd)

Det är ju "enkelt" att kräva en isolertransformator i alla fritidsbåtar men troligen svårare att genomföra pga kostnaden. Ett annat problem är ansvarig myndighet. Idag verkar det falla lite mellan stolarna.
PS. Jag ser att begreppet
galvanisk korrosion förekommer i samband med korrosionsproblemet hos båtar, t.ex i transportstyrelsen dokument, men är inte det fel? Jag har uppfattat att galvanisk korrosion handlar om den spänning som spontant uppstår mellan två olika material på grund av av "batterieffekten" (vilket också är ett problem hos båtar, men långt ifrån lika stort). De potentialskillnader som uppstår mellan nätets PE och jord ger upphov till
elektrolytisk korrosion. Jag vet inte om man kan tala om vagabonderande strömmar här heller för vi har ju ingen PEN på båten.