Jag håller helt med Michell.
Elallergi som sjukdom/fenomen är svårt då alla studier som gjorts visat på mycket låg grad av orsak-verkan-samband. Och det gör att sjukdomen med all (vetenskaplig) rätt kan ifrågasättas.
Men forskning och sånt är nog inte 100% klar på området, så en viss försiktighet i att bestämma mig i frågan tar jag mig.
De flesta sjukdomar och syndrom har nog retts ut och befunnits ha korrelation mellan omgivnings-faktorer och den sjuke. Men inte alla, det finns några fler saker som fortfarande är långt ifrån utredda och går att kraftigt ifrågasätta.
Och för den sjuke är säkert besvären verkliga (även om orsakerna kan vara andra), och placebo som bot ska inte alls föraktas. Kan människor bli friska av icke verksamma åtgärder/mediciner är väl skitsamma. Sjukvårdens yttersta uppgift är väl att få oss att må bra och fungera. Och funkar det med sockerpiller ibland, so fine ...
Det var väl ungefär denna min åsikt som skapade mitt inlägg.
Electrum skrev: Det är ju lätt att börja raljera i en sådan här tråd.
(Jag själv tror inte heller riktigt på elallergi)
Men frågeställningen åtminstone är ju verklig, och Ronnie har en uppgift att lösa och vill ju få riktiga råd som kan delges kunden.
Jag bara tänkte nämna det, så alla tänker på detta.
Och framförallt är det inte den elallergiske själv som startat tråden och söker svar, utan Ronnie.
Så det är Ronnie vi ska hjälpa, hjälpa att finna en elsanerad lösning på den uppgift han ställts inför.
Det finns två sätt att se på tråden... Vilka åtgärder hjälper mot elallergi och vilka åtgärder hjälper mot elektromagnetisk strålning på det sätt som elallergiker ofta påpekar att de blir påverkade av den elektromagnetiska strålningen.
Gällande elallergi så är det ju faktiskt ingen allergi. Som mest så är det psykosomatiskt och i så fall en noceboeffekt. Sen är jag helt med på att placebo är verkligt. Men är det den drabbade som själv betalar? Om inte så ska man nog fokusera på åtgärder som faktiskt gör nytta.
Jag förstår ert perspektiv och jag förstår att vissa av er är övertygade om att detta är ett verkligt fenomen. För egen del så finns det inget i min egen kunskap eller i de studier man tagit del av som styrker att så är fallet. Och bortsett från detta så har vi den subjektiva upplevelsen som för den drabbade är verklig. Detta har jag full respekt för. Men att utföra en elektrisk installation på ett sätt så att den inte påverkar elöverkänsliga är en fråga om utseendet på installationen och inte en fråga om hur den tekniskt utförts. Enligt de studier som gjorts så räcker det till och med med att informera den drabbade om att anläggnignen är elsanerad och plötsligt så mår de bättre. Mot bakgrund av detta, hur ska man då svara på vilka åtgärder som faktiskt hjälper den elöverkänslige? Eftersom det inte finns något påvisat samband. Korrelationen med andra faktorer är betydligt starkare, exempelvis som utseendet på installationen.
Jag ser det som ytterst viktigt att alltid framhålla att de samband som påstås upplevas aldrig kunnat verifieras ens med lågt ställda krav på rigorositet. Det finns självklart bakomliggande orsaker av vitt skilda slag (i princip ej elrelaterade) men att påstå att ev åtgärder av typen som brukar anges i detta tema är rent bondfångeri som tyvärr direkt och/eller indirekt drabbar en utsatt grupp. Se tex Lars Blomqvist inlägg där priset på de sk elsanerade armaturerna nämndes. Ett första krav på den som vill leverera något sådant bör vara att redovisa vad/hur den anses verka/vara sanerande, och därefter påvisa genom mätning av erkända fysikaliska storheter att något öht utöver mumbojumbo åstadkommits.
KBT och placebo är säkert en mycket bättre väg i lång och kortsiktig förbättring för de drabbade än att någon relativt dåligt insatt installatör ska utföra diverse trollerier med många gånger tekniskt helt overksamma medel. Själv ser jag det som korrekt att erkänna upplevelsen direkt inför den drabbade och sen framförallt inte lura, nedvärdera etc denne genom att införa åtgärder som inte har något mer än psykologiska förklaringsmodeller.
Den mer omänsklige skulle tex kunna invagga någon i en enorm bättring genom stora ombyggen, skärmburar, sugtrafos, skiljetrafos, speciella jordtag, ledningar, apparater osv in absurdum, även beskriva alla åtgärders förträfflighet rent ovetenskapligt men i patientens trosriktning. Men i verkligheten bygga fysikaliskt diametralt annorlunda och förvärrande enligt hypoteserna. Så länge inte detta Edens paradis avslöjas skulle det fungera ypperligt, men när ormen talat skulle de psykiska aspekterna ta ett kvantsprång i fel riktning, ren tortyr som kanske ger obotliga effekter.
Det är taffligt att på ett forum som i viss mån drar nytta av de inte så många hundra år gamla verkligt solida framsteg i tanke och kusinen teknik som tagit oss långt från grottorna, komma med okvädna visor kring att allt inte är känt, jämförelser med väl förklarbara allergier osv. Problemen finns och är djupt mänskliga men blanda inte in i detta fallet EM i det hela som helt barfota.
Å andra sidan har jag fått åka och plocka bort byggel som hängde utanför ett fönster för kunden kände obehag. Grejen är att spänningen var avslagen.
Jag tror personligen att det är en blandning mellan fysiska och psykiska känslor.
Jag tycker, som antytts i tråden, att det är viktigt att hålla isär personens besvär och (o)troliga orsaker bakom den. Personen har besvär som ska respekteras! Att besvären anses omotiverade är en helt annan sak.
Så det är kunden i detta fall som får vara styrande för vilka produkter och åtgärder som är acceptabla.
Det kan jag på sätt och vis hålla med om. Får det personen att må bättre så borde det inte vara så mycket att orda om, egentligen. Men sammtidigt är ju frågan hur mycket man kan lätta på kundens plånbok med samvetet i behåll när man är medveten om att elsaneringen antagligen inte gjort någon reell skillnad alls. Pengar som skulle kunna läggas på åtgärder som faktiskt gör nytta istället.
Men alla får ju spendera sina pengar som man vill, så länge kalaset bekostas av personen i fråga och denne verkligen vill göra det så är det väll OK. Däremot när t.ex. landstinget sanerar vårdavdelningar så har man ju gått för långt enligt mitt sätt att se det.
Om vi då återgår till ursprungsfrågan så torde svaret bli:
Säg att du installerat det. bästa som finns mot elöverkänslighet och ta rimligt betalt för det!
Ja jag utesluter givetvis bondfångeri. Sedan kan man tycka att när elfirman kommer in i bilden så har kunden provat ut en lösning av något slag, dvs jobbet är att montera, inte ta fram en allergifri lösning!? det kräver nog annan behörighet än ABL.
Rimligast borde vara att diskutera, lyssna med de som vill ha jobbet gjort och anpassa sig efter vad man kan få fram på det sättet. Då ökar sannolikheten för att de ska uppleva mervärde och ev även minska upplevelsen av elmiljön, kanske helt enkelt på det basala faktumet att de "blev sedda".
Kanske även kolla lite på vad olika samlande organisationer för dessa grupper brukar framhålla, rekommendera i nuläget. Finns ganska mycket olika som är lätt att söka då kan man komma förberedd och lättare komma fram i positiv anda.
Viktigast som jag ser det är att inte falla för bondfångeriet med speciellt utformad oskäligt dyr materiel o.dyl. Man kan gärna utföra det på ett tekniskt enkelt sätt som verkar i rätt riktning i enlighet med vad de anser sig vilja begränsa rent fysikaliskt, men inga svartkonster det gynnar ingen. Och kostnaden ska väl inte sättas annorlunda än i alla andra fall, bara spegla vad som gjorts och med vad enligt den modell som tillämpas.
Om nu alla bevis pekar på att elallergi inte finns och att vi som elyrkesmän ändå ska erbjuda en lösning på ett problem som inte finns i våra elektriska installationer, var går gränsen för bondfångeri?
Är det då så mycket bättre att t.ex. installera jordade och skärmade rör och dosor än att erbjuda en HF-avledare som Sten-Östen gjorde?
Sherlock! Hur gick det med anmälan mot Sten Östen?
Själv tror jag att det vore lättare att få en elektriker dömd för bondfångeri, som monterat en JFB på ojordade utag, än Sten Östen.
Förutom att försäljningen upphörde direkt och att hans produkt försvann från hemsidan så blev jag trakasserad av Sten-Östen i över ett år, men nu har det upphört.
Vidare blev jag uppringd av en kvinna som sade sig ha blivit hjälpt av Sten-Östens tingest och hon skulle flytta till ett nytt hus.
Men nu kunde hon inte det eftersom hon inte kunde installera någon HF-avledare i det nya huset!
Den kostade bara 25.000kr + Sten-Östens omkostnader!
Försöker bifoga en bild på en av Sten-Östens installationer, men lyckas dåligt med att bifoga en jpg-fil!
Skönt att se att ingen nappar på ditt bete Stefan.
Att vi redan flera gånger förklarat hur en JFB fungerar, och att den fungerar, och att du fortfarande inte förstått det (vill inte förstå, antar jag) spelar ingen roll.
Denna tråd behöver ej fransas ut med ännu en JFB-diskussion driven av dig. Vi kan fortsätta i någon av de gamla istället.
Nu tänker jag inte skriva ett ord till om JFB i denna tråd, oavsett vad du skriver.
Vad gäller trådens ämne och bondfångeri så tycker jag att det inte finns enkla svar.
Själv tror jag inte på elallergi, och av princip skulle jag därför inte pusha för att få till det som lösning på någon persons besvär.
Men finns det någon annan beställare och det redan är klart att det ska "elsaneras" och jag får uppdraget, så måste jag väl ändå försöka utföra uppdraget på bästa sätt, tycker jag.
På ett bra och ekonomiskt sätt, dvs föreslå och utföra lösningar som kan antas bli kostadseffektiva för att minska de olika elektriska och elektromagnetiska fälten som kan tänkas gå att påverka.
Jag har haft en del uppdrag av olika slag där det handlar om handikapp-anpassning, sjukdoms-anpassning osv.
Det har varit laddare till permobiler, förstärkt eller förändrad belysning, vattenavstängning, spisvakter osv.
Vissa saker har känts vettiga och naturliga, andra saker skulle jag kunnat ifrågasätta. T.ex. varför ska en som bor på 3:e våningen utan hiss ha en permobilladdare? Kan man gå tre trappor upp kanske det inte behövs en elektrisk permobil?
Men så kan ju inte, rent professionellt, agera, ifrågasätta.
Jag har fått ett uppdrag, någon annan, som förmodas besitta sakkunskapen, har undersökt, avgjort och beställt.
Och om jag nu skulle börja vägra uppdrag av principskäl, var ska jag dra den absoluta gränsen på denna oändliga gråskala?
Så ifall jag ställer en fråga här på hur jag ska fixa till något, så vill jag naturligtvis ha svar som hjälper mig att utföra uppdraget jag fått.
För c:a 10 år sedan gjordes en studie i Taiwan på råttor, och känsliga läsare kan nog sluta läsa här, där man genom en rad experiment kunde dra slutsatsen att råttor som fått den optiska nerverna mellan ögonen och hjärnan avklippt mådde fysiskt bättre (bortsett från att de inte såg gissar jag) än råttor som såg. Liknande experiment utfördes senare på människor där elöverkänsliga placerades i rum med och utan ögonbindel, dock fullt medvetna om belysningen i rummet. Detta har dock givit en stark nocebo på kontrollgruppen så resultat av dessa har inte gett klarhet i frågan.
En tes som just nu har det största vetenskapliga stödet är att elöverkänsliga undermedvetet uppfattar elektromagnetisk strålning utanför det synliga spektret och att höga frekvenser inom detta område kan orsaka hämmande av hormonutsöndring. Då vi "icke överkänsliga" inte uppfattar denna har vi svårt att förstå de överkänsligas besvär.
Forskningen på detta område haltar då det av många etiska skäl inte går att driva den vidare.
För tillfället kategoriseras elöverskänslighet som en Pavlovsk Betingning, men att vetenskapligt bevisa att elöverkänsliga idag inte upplever ett obehag av elektromagnetisk strålning utan att obehaget är påtvingat av psykiska betningingningar går inte. Inte heller att bevisa att de faktiskt upplever dessa.
Mig veterligen är det ingen som direkt forskar inom detta område vid svenska universitet. Däremot finns det ett par forskare som indirekt har berört detta område. Arne Lowden, Stockholms Universitet, som egentligen bedriver sömnforskning. Per Nylén, KTH, och Hillevi Hemphälä, Lunds Universitet, som båda forskar om synergonomi.
Fluxio
Elbranschens mötesplats
ibland
