Karriärväg - från elingenjör till lärling?

Hej,

Vet ej om Fluxiomedlemmarna sysslar med yrkesvägledning, men varför inte ge det en chans?

Rubriken är lite sensationsartad men förklaring följer.

Jag har jobbat ett antal år nu med industriell elteknik och är idag tjänsteman på ett företag inom stålindustrin. Det jag hunnit med hittills är dels att jobba som industrielektriker med underhåll (maskiner, motordrifter, automation, elkraft). Sedan har jag som tjänsteman varit arbetsledare över industrielektriker och ansvarig för underhållet på en stor del av företaget. Jag har jobbat mycket med programmering (PLC, HMI/SCADA och även reguljär PC-programmering), både på projektbasis och löpande och skulle nog säga att detta är min starkaste sida. På grund av det har jag numera fått ett mer formellt ansvar över industriell IT och jobbar nästintill uteslutande med programmering (PLC. HMI/SCADA, PC), även fast jag är behjälplig vid felsökning (speciellt av automations- och reglerteknisk karaktär). Vidare har jag beredskap och tar hand om larm bland annat från våra högspänningsanläggningar.

Jag har precis blivit klar med en utbildning för allmän behörighet och ska ansöka hos Elsäkerhetsverket om AB. Jag upplever själv att jag är rätt bekant med industriell elektroteknik i synnerhet på lågspänningssidan. Däremot är hela installationssvängen på fastighetssidan ett nästintill helt outforskat område. Som blivande elinstallatör stör det mig att inte ha någon erfarenhet där, då det ändå utgör en stor del av elbranschen. Jag skulle också gärna vilja förvärva mer erfarenhet om högspänning.

Så... jag står här och väger om jag ska bli tvungen att klättra ned några pinnhål karriärmässigt och söka en lärlingsplats på en elfirma, för att bygga upp den erfarenhet jag saknar. Det finns väl inga genvägar när det gäller erfarenhet. Men samtidigt intresseras jag inte av det estetiska i elinstallationer (snygga eluttag, rätt spotlights, fin kabelklamring) och jag tror att jag skulle tröttna på den hantverksmässiga biten (montera dosor, bygga centraler, dra kabel) efter en viss tid. Jag är dock väldigt nyfiken på hur branschen fungerar; hur projektering och entreprenader fungerar; hur gällande föreskrifter tillämpas och hur mycket som är "gut feeling"; hur kontroll före idrifttagning fungerar i praktiken et c.

Jag vill emellertid poängtera att jag hyser all respekt för installationselektriker och vill på intet sätt ställa mig över dem. Det är helt enkelt så att jag nog är bättre på teoretiska prylar (felsökning, konstruktion, programmering) än praktiska, hur gärna jag än hade velat kunna handskas bättre med hantverk!

Så med ovan sagt: Kan någon råda mig till hur jag går vidare i min karriär? Ni som driver elfirmor, skulle ni (hypotetiskt) kunna tänka er att anställa någon med min bakgrund? I så fall, för vilken tjänst och vilka arbetsområden?

Detta blev ett långt inlägg utan allmängiltigt intresse. Men jag tror att om det finns någon som vill bistå med råd, är det bättre att skriva ut fullt; de som inte vill ge mig råd hade nog inte velat det om jag hade skrivit kortare heller.

Tack på förhand!

Jag har precis blivit klar med en utbildning för allmän behörighet och ska ansöka hos Elsäkerhetsverket om AB.

Lycka till! Elsäkerhetsverket har de senaste åren krävt att den sökande har dokumenterad erfarenhet av elinstallationsarbete i anläggningar för olika användningsområden, t ex bostäder och kontor. Även erfarenhet av installationer inom kyrkobyggnader har varit en gångbar merit. Men enbart erfarenhet från industri har inte räckt till.

Vad gäller arbete med drift av högspänningsanläggningar, även lågspänningsanläggningar, har verket inte accepterat detta som merit då det inte betraktas som elinstallationsarbete.

Mats: Det kom som en nyhet. Den nya föreskriften om behörighet (ELSÄK-FS 2013:1) förtydligar ju kraven i bilagor och när jag läser där kan jag inte se att det krävs någon praktisk erfarenhet av elinstallationer i bostäder, kontor eller kyrkor. Nu tvivlar jag inte på vad du säger - om någon så borde du veta vad du talar om.

De elinstallatörer jag har kommit i kontakt med inom industrivärlden är alla ingenjörer i botten (civil-, högskole- eller gymnasie-) och ingen har arbetat med elinstallationer i bostäder och kontor. Samtliga är förvisso till åren komna och du verkar prata om de senaste åren.


Ronnie: Jag har inga planer (idag) på att sadla om till installationselektriker. Däremot skulle jag vilja utforska världen lite. På sikt kanske jag vill bli projektör eller besiktningsman, eller så upptäcker jag att jag trivs bättre med renodlat elinstallationsarbete - vem vet?

Måhända lider jag bara av tillfällig sinnesförvirring, men det är inte skadligt att ta reda på vilka alternativ som finns.

Mats: Det kom som en nyhet. Den nya föreskriften om behörighet (ELSÄK-FS 2013:1) förtydligar ju kraven i bilagor och när jag läser där kan jag inte se att det krävs någon praktisk erfarenhet av elinstallationer i bostäder, kontor eller kyrkor. Nu tvivlar jag inte på vad du säger - om någon så borde du veta vad du talar om.

De elinstallatörer jag har kommit i kontakt med inom industrivärlden är alla ingenjörer i botten (civil-, högskole- eller gymnasie-) och ingen har arbetat med elinstallationer i bostäder och kontor. Samtliga är förvisso till åren komna och du verkar prata om de senaste åren.

I de föreskrifter som nu gäller, ELSÄK-FS 2007:2, anges att praktiken ska vara mångsidig. Denna bestämmelses utformning gjordes till 1996 års föreskrifter. Fram till 2007 tolkades denna bestämmelse som att man skulle ha erfarenhet av olika slags elinstallationsarbete, t ex erfarenhet av arbete i huvudledningar, gruppledningar, motorinstallationer och kopplingsutrustningar. Var dessa arbeten utförts var då irrelevant. Man kunde få behörighet meddelad även om man bara arbetat inom industrin. Men från och med 2008 har verket lagt vikt vid att den sökande ska ha erfarenhet från olika användningskategorier, t ex bostäder, kontor och industri. Sedan 2008 får drygt en tredjedel av alla ansökningar om behörighet avslag på grund av att den praktiska erfarenheten inte varit tillräckligt mångsidig.

Vi har varit många som menat att den tidigare tillämpningen var mer relevant och i mitt remissvar till de nya föreskrifterna har jag pekat på de orimliga med nuvarande tillämpning. Som du också sett så är de nya föreskrifterna ändrade vad gäller praktisk erfarenhet och jag hopps att man med stöd av dessa kan gå tillbaka till den äldre tillämpningen.

Patrik: Absolut, KNX är spännande. Att arbeta med det förutsätter nog ändå att man sysslat en del med traditionell elkraft i byggnader. Så jag känner ändå att jag behöver börja från ruta 1 och montera centraler, förlägga rör och dra FK och helt enkelt göra lite riktigt arbete ett tag!

Mats: Jag har läst igenom ett antal behörighetsdomar nu (bland annat en från 2012 där du biträdde) och ser att många har fått avslag på grund av otillräcklig praktik. En återkommande mening är: "praktik för allmän behörighet AB omfattar erfarenhet från elinstallationsarbete för kraft och belysning i byggnader av olika slag, såsom bostäder, skolor, kontor och industri" och det verkar som att orden "av olika slag" är viktigt här, precis som du säger. Bland annat blev en industritekniker med 20 års praktik från industrisidan nekad AB på grund av otillräcklig praktik. En överklagan till förvaltningsrätten resulterade dock i att praktiken för lågspänning ansågs tillräcklig men ej högspänning; det är ändå målande och styrker det du säger.

Det är märkligt att man måste ha varit hantverkare för att anses behörig som installatör. Ta till exempel en civilingenjör som arbetat med elkonstruktion på låg- och högspänningssidan, tagit elanläggningar i drift runtom världen (som Mats i en annan tråd påpekat inte är behörighetskrävande) och ansvarat för drift av elanläggning på en industri. Han anses alltså mindre lämpad som elinstallatör än en kille som gått elprogrammet, jobbat med elmontage i villor, kontor och industrier några år samt läst en distansutbildning för allmän behörighet.

Nu vill jag inte förringa elmontörens kompetens -- men jag anser att den förstnämnde profilen, om möjligt lite överdriven för retorikens skull, troligtvis har sett mycket mer utav elektrotekniken som vetenskap och har tillräckliga erfarenheter för att förstå faran med el. Han har sannolikt kött på benen nog för att ansvara att 1) "den som utför elinstallationsarbete under hans överinseende har de kunskaper och färdigheter som fordras för arbetet", samt 2) "se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i betryggande omfattning innan den tas i bruk genom att spänning, ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom." (Elinstallatörsförordningen 7 §).

Sedan flytten 2008 av Elsäkerhetsverket från Stockholm till Kristinehamn förlorade man massvis av kompetens, man blev samtidigt bokstavstroende.

Elsäkerhetsverkets egen statistik på hur stor andel ej godkända ansökningar säger en hel del:





Reglerna var samma efter flytten, men dubbelt så många blev "underkända"

Jag har läst igenom mängder av ansökningar och beslut (hos elsäkerhetsverket arkiv i Kristinehamn) samt även domar från Stockholmstiden (från Tingsrätten i Stockholm) och Kristinehamn (Förvaltningsrätten Karlstad).

Ansökningar och domar både före och efter flytten 2008.

Jag själv har ingenjörsbakgrund och har hela mitt liv arbetat konstruera och bygga industriutrustningar. Innan jag började läsa in min behörighet (2005) kontaktade jag Elsäkerhetsverket i Stockholm och diskuterade med en handläggare den elpraktik jag tänkte åberopa. Handläggaren själv var en gammal elektriker som kände till de platser jag jobbat på. Jag påpekade att det "inte fanns något anställningsförhållande " mellan mig och den som stod för den allmänna behörigheten (inhyrd), hans svar var att han kände till arbetsplatsen men att skulle godkänna praktiken, hans kommentar "en persons praktik kan man aldrig ta ifrån honom".

När jag 2009 ville ta ut min ABL ville man inte godkänna praktiken.

Vad jag vet så har ingen av handläggarna som idag har hand om behörighet egen behörighet, detta är ganska graverande.

När jag läste igenom underkända ansökningar så godkände man alla som hade med vissa nyckel-ord.
kraft och belysning i byggnader av olika slag, såsom bostäder, skolor, kontor och industri

Har dess ord funnits med :Godkänt
om ej: avslås.

Har personen arbetat 20 år i industrin med jättelista med arbeten: avslås ......
Husinstallation (enbart), rätt nyckelord: godkänd.

Praktik på fartyg före 2008, 2 år på fartyg + 2 år på land: godkänd
Fartyg efter 2008: fartygspraktik räknas EJ Detta trots att de flesta svenska fartyg följer Cenelec-regler (vilket är de regler som SS 436 4000 bygger på).

Efter domen 2012 där de fick en liten näsbränna, det är många saker som tänka igenom.
Bl.a. kan man nu ha 2 års praktik i annat EES-land.

Claes Börjesson skrev: Vad jag vet så har ingen av handläggarna som idag har hand om behörighet egen behörighet, detta är ganska graverande.

Varför skulle det ha någon betydelse över huvud taget? Är det behörighetskrävande arbete att handlägga en behörighetsansökan?

För övrigt, det låter som att där finns en del som tycker att det va mycket bättre förr. Finns det någon grund i mitt påstående? Det känns var i fall som att attityden mot verket överlag är ganska negativ...

Michell Andersson skrev: För övrigt, det låter som att där finns en del som tycker att det va mycket bättre förr. Finns det någon grund i mitt påstående? Det känns var i fall som att attityden mot verket överlag är ganska negativ...

Man kanske ska vara försiktig med att säga att det var bättre förr. Men så långt kan jag i alla fall sträcka mig att det är sämre nu.

Grunden för svensk myndighetsutövning är att den ska vara icke-diskriminerande. Detta grundläggande krav klarar inte Elsäkerhetsverket i dag.

En alltför liten myndighet har svårt att hålla kompetens på hela sitt verksamhetsområde. Jag tänker inte i första hand på den tekniska kompetensen hos enskilda utan snarare på hur tillsynen kvalitetssäkras och hur myndigheten klarar den interna kommunikationen. En allvarlig brist är att myndigheten inte har en tillräckligt stor kritisk massa. Elsäkerhetsverket har ett brett verksamhetsområde med föreskrifter och förordningar som spänner över materiel, arbete, anläggningar av de mesta skilda slag av anläggningar såsom järnvägar produktionsanläggningar överföringsanläggningar, industrier med mera och man meddelar enskilda personer behörighet. Med en så omfattande verksamhet är det besvärande att myndigheten i princip aldrig lyckats hålla sig med mer än en jurist. Vem ifrågasätter denna jurists dagliga verksamhet?

Elsäkerhetsverket bildades i början av 90-talet, något förenklat som en avknoppning från Statens Energiverk och NUTEK. De personer som överfördes till Elsäkerhetsverket hade skolats in i myndighetsarbetet med allt vad det innebär att utöva tillsyn mot enskilda och sitta på sanktionsmöjligheter.

Nu kastas inspektörer ut redan första dagen utan någon direkt introduktion. Förra året ringde det en elinstallatör och var verkligen gråtfärdig, han kände sig förnedrad. Han hade fått ett föreläggande med hot om att hans behörighet skulle återkallas. När jag kollade upp detta så hade en nyanställd inspektör funnit något som han bedömde som en brist och självständigt utfärdat ett föreläggande mot en enskild medborgare men skickat det till hans arbetsgivare.

Innan en myndighet utfärdar ett föreläggande ska man normalt kommunicera sin avsikt och därigenom försöka få rättelse samtidigt som den som tillsynen avser har möjlighet att förklara och reda ut eventuella missförstånd. Om detta misslyckas kan myndigheten besluta om föreläggande. Det bör då gå till så att inspektören föredrar ärendet för överordnad chef, t ex tillsynschef och en verksjurist och beslut om föreläggande fattas av chef i samråd med övriga. Det här klarar inte Elsäkerhetsverket i dag.

Man kan konstatera att vi i dag inte är lika inför lagen när det gäller Elsäkerhetsverkets myndighetsutövning. Kommunikationen mellan kontoren är så nära noll det går att komma och därmed finns ingen likhet i verksamheten.

Men att säga att det var bättre förr vet jag inte.