Ändra strömvärde i egen standard

Några industrier har börjat skriva en egen standard där det sägs att strömvärdet för PEX-kabel ska baseras på en högsta temperatur på 65 grader i stället för 90 grader, som står i svensk standard SS 436 40 00. PVC-kabel ska räknas om från 70 grader till 65 grader. Som programutvecklare för NETKOLL har jag fått frågan om det är möjligt att föra in en sådan rutin i beräkningarna.

Har sökt i IEC 287-1-1 och hittat en formel för temperaturökningen vid olika strömmar och omgivningstemperaturer under avsnitt 1.4 på sidan 19 (utgåva 1994). Den visar att det inte är något propertionellt samband utan det är verkligt komplicerade termer som ingår i formeln, varav många bara är kända för kabeltillverkaren. Det var förväntat eftersom uppvärmningen beror på ledarresistansen och strömmens kvadrat och att resistansen ändras med temperaturen. Dessutom kommer man i konflikt med svensk standard och då ska man enligt ELSÄK-FS 2008, kapitel 2, dokumentera vad som i stället ligger till grund för bedömningarna. Det är av denna anledning uteslutet att föra in en omräkning i NETKOLL. Det går inte att tillhandahålla ett beräkningsprogram som avviker från svensk standard.

Det finns enstaka uppgifter från kabeltillverkarna på belastningsförmågan vid olika temperaturer och det verkar finnas en omräkningsfaktor på ungefär 0,85 när man räknar om strömvärdet för PEX-kabel från 90 till 65 grader. Men det kan variera beroende på förutsättningar som ledarmaterial, omgivningstemperatur, förläggningssätt och anhopning av kablar.

Det kan tyckas vara enkelt att gissa en propertionell omräkningsfaktor som redovisar en lägre temperatur än 90 grader. Min rekommendation är att i stället skriva in att man inte ska belasta någon kabel med mer än 80 eller 85 procent av värdet som är framräknat enligt gällande standard. Då har man i vart fall agerat enligt föreskrifterna för att sänka högsta temperaturen på kabeln. Vid dimensioneringen bör man ändå tänka på framtida belastningsökningar eller planera för förstärkningar om lasten ökar.

I det här forumet finns både de som funderar på att skriva en egen standard och de som ska dimensionera anläggningen. Är det OK att gissa en omräkningsfaktor för strömvärdet eller är det bättre att föreskriva en lägre belastningsgrad?

Det stöd jag har kör på 65 grader för PEX. Men detta baseras på att kabeln har förläggningssätt D utan rör vilket innebär att om kabeln körs på mer än 65 grader så riskerar man att torka omkringliggande mark varpå markresistiviteten ökar och därmed minskar belastningsgraden på kabeln. Stöd för detta beräkningssätt hittar jag i SS 424 14 24, A.3 på sid. 18 stycke 7.

För PEX-isolerade kablar förlagda i mark av sådan beskaffenhet, att risk för uttorkning föreligger vid hög manteltemperatur, bör belastningen begränsas så att kabelns ledartemperatur inte överstiger 65 °C. Det strömvärde som ger 65 °C ledartemperatur kan erhållas genom att multiplicera strömvärdet för 90 °C med faktorn 0,85. Risken för uttorkning vid enstaka förlagd kabel är då ringa.

Men det kanske inte var detta du syftade på. Här anger man dock att omräkning kan göras med faktorn 0,85...

Kanske inget svar, men jag tyckte att det var en potentiellt relevant boll i frågan.

EDIT: Tänkte även påpeka att de informativa delarna av dimensioneringsstandarderna även ofta ger utrymme för interpolering av saknade tabellvärden. Det är kanske inte tillämpligt här utan tänkte mer på principen att använda värden som inte finns direkt angivna i standarden, men det innebär ju att en avvikelse är gjord oavsett. Skulle man verkligen ta med interpoleringen i de informativa bilagorna och hur den görs om den inte skulle vara okej att tillämpa som normativ? Kanske en annan tråd?

Vad är anledningen till att man vill räkna fram strömvärde vid 65 grader?