Det är lite otydligt vad du egentligen har skrivit här, och vad du egentligen menade att skriva? Det jag ser är en bruksanvisning för MI3101, inte en instruktion för hur man utför en kontroll före idrifttagning, eller kontroll enligt del 6 i SS 436 40 00. Jag tycker det är ytterst viktigt att hålla isär detta genom att sätta en tydlig rubrik.
Vad är det som orsakar huvudklieriet? Handhavandet av instrumentet eller kontrollen? Jag kan hålla med om att "smarta" instrument kan vara onödigt krångliga, t.ex inställningen av "Isc-faktorn". Den borde plomberas till 1 !
Jag som du har inte heller funnit någon bra beskrivning på vad en kontroll innebär. Men för mig är det väldigt tydligt såsom den beskrevs i gamla elinstallatörsförordningen:
Elinstallatören ... skall vidare se till att den del av den elektriska starkströmsanläggningen eller anordningen som arbetet omfattar har kontrollerats i betryggande omfattning innan den tas i bruk genom att spänning, ström eller frekvens påförs som kan vara farlig för person eller egendom.
Jag är inte vän med att det numera åligger elfirman att styra upp detta i sitt EKP.
Elinstallatören (f'låt, någon utpekad på elfirman) ska alltså se till att arbetet kontrolleras i betryggande omfattning. Det innebär helt enkelt att kontrollen ska innefatta det som är nödvändigt för att säkerställa att
just detta arbete är korrekt utfört. Av den anledningen har en kontrollprocedur aldrig införts i föreskrifter för det finns inte en procedur som gäller för alla slags arbeten.
Elfirman har alltså en ansvar att kontrollen blir korrekt utförd i varje enskilt fall, vilket kräver kompetens att förstå hur den bör göras och tolkas. Vem har den kompetensen? Om man inte förstår syftet med de kontroller som listas i del 6, och inte förstår vad som är extra viktigt / relevant att kontrollera för varje arbete, ja då kan jag tänka mig att det blir förvirring.
- Vissa kontroller kan från fall till fall vara meningslösa och andra viktiga, beroende på vad som installerats, och hur. Det är ganska meningslöst att isolationsprova en kabel, men däremot viktigt med FK i gamla pansarrör.
- När räcker ett kontinuitetsprov och när behöver resistansen i PE mätas och bedömas? Utan JFB ställs högre krav på ledningslängder, förbindningar och skyddsledarens anslutning. Med JFB behöver sällan resistansen bedömas.
- I vilka fall behöver man kontrollera att det är rätt kopplat extra noga? Har man kopplat in något i en gammal dosa med udda färger? Hur kontrollerar man att det verkligen blev rätt?
- Vad kan gå fel? För varje arbetsmoment, vilka risker finns just där? Vad bör man kontrollera i efterhand? Om man inte själv gör kontrollen bör det som är oklart vid installationen noteras så att det kan kontrolleras senare.
Det låter svårt, men det är det inte. Det handlar bara om att alltid vara medveten.
Det är lätt att missa det väsentliga här och mäta upp en anläggning enligt konstens alla regler men utan att egentligen ha gjort någon kontroll alls. Kontinuitetsmätningen går till exempel inte att utföra utan att först ha gjort en inspektion av skyddsledarna. Har man gjort en kontinuitetsmätning utan en inspektion så är mätningen totalt värdelös.
Kontrollen ligger inte i mätinstrument, den ligger i
kontinuerlig inspektion och bedömning av varje arbetsmoment man gör. En stor del av kontrollen vill jag mena utförs under installationsarbetet genom att man efter varje moment andas en sekund och funderar på om det är rätt. Inga instrument man visa att man till exempel använt rätt materiel. Kopplar man i en dosa kan man till exempel räkna antalet ledningar in och ut och jämföra med antalet PE-ledare som kopplats ihop. Det finns checklistor att gå igenom, vars främsta värde nog är att man tvingas ta sig tid att tänka efter. Därför behöver man beakta vem som gör kontrollen eller olika delar av den, den som installerat eller någon annan. Kontrollen kan behöva samordnas.
De saker som går att mäta upp är också ofta för sent att upptäcka. Man vill upptäcka till exempel fel kabelarea tidigare. Vissa fel vill man helt enkelt inte upptäcka i efterhand.
De flesta mätningar som listas i del 6 kan ses som en dubbelkontroll. De syftar inte till att påvisa att man gjort fel, utan bekräfta att man till
vissa mätbara delar gjort rätt. Men då gäller att förstå vad det är man mäter. Dagens installationsprovare är farliga i det att de automatiserar processen alltför mycket och tar bort det egna tänkandet. Jag ogillar skarpt X/V-indikeringen i din beskrivning. Den kanske funkar om man går på ett nybygge med 100 lägenheter, men inte på servicejobb. Man bör i förväg ha en god hum om mätresultatet. Mätningen ska vara bekräfta det. Det blir mao en omvänd kontroll, att man har mätt på rätt sätt genom att man kontrollerar att mätinstrumentet ger förväntat värde.
Det där med före idrifttagning finns tyvärr inte med i EKP-föreskriften eller i elsäkerhetsverkets handbok (annat som exempel), men den finns lyckligtvis kvar i starkströmsföreskrifterna. Man får alltså inte slå på strömmen förrän man är säker på att anläggningen är säker. Du bör därmed sortera mätningarna i ditt dokument enligt före och efter idrifttagning. Obs att det även finns en ordning före idrifttagning.
Här framgår det tydligare att de kontroller som görs efter driftsättning bara syftar till att bekräfta att anläggningen är säker, och att kontrollera funktionella aspekter som fasordning. T.ex kontroll av automatisk frånkoppling ska alltså alltid göras före idrifttagning, dvs med papper och penna!
Jag har därmed inte mycket att kommentera i ditt dokument, en sak bara:
Att koppla loss inkommande N (eller PEN för den delen) tycker jag man bör undvika om det inte är absolut nödvändigt. Även om losskoppling av inkommande PEN skulle ge en bättre kontroll av PE's kontinuitet mot elcentralen så gör man inte så, det är inte värt risken att glömma/misslyckas med att koppla in den igen. Att glömma N är ganska illa det också. Finns det JFBer så kan man frånskilja N via dem. Har man flera JFBer får man då göra flera isolationsmätningar. Du saknar en punkt i slutet för att koppla in N-ledaren igen