Re: Hur gör ni en förimpedans mätning?

Då har han missat grovt för den faktorn är 0.87.

Nu blev det en del omvända begrepp här. Man kan inte mäta Ik3, utan det är ett uppmätt värde på Ik2 man utgår ifrån. Vid beräkning av Ik3 skulle man kunna använda en faktor som tar hänsyn till djupfrysta ledare, inte varma, så där skulle 0.77 kunna passa in. Jag har dock aldrig hört talas om användning av en säkerhetsfaktor här annat än spänningsfaktorns värde på 1.1, som knappt används den heller vad jag sett.

Att använda Z för att beräkna Ik3 (den trefasiga strömmen, inte tvåfasiga) kan bli lite missvisande om man inte mäter rätt, Z förknippas ju med förimpedansen och här kommer nollan (PEN) med i ekvationen, PEN brukar ju ha en mindre area i de stöddiga kablarna. Vid mätning av Ik2 är endast fasledare inblandade så det ger en säkrare grund för Ik3. Kan installationstestarna mäta Z mellan två faser?

Jo naturligtvis, ström eller impedans spelar ingen roll. Jag reagerade på att "Z" normalt kommer på tal vid mätning av förimpedansen.

Det är egentligen en produktfråga. Du har ju också själv listat ut vad det är för skillnad mellan dem. Syftet är dock intressantare.

Mätning av impedansen eller kortslutningsströmmen L-PE är den viktiga då den ger svar på om villkoren för automatisk frånkoppling är uppfyllda, dvs om säkringen kommer att lösa tillräckligt snabbt vid en kortslutning L-PE. Det är den lägsta möjliga kortslutningsströmmen man vill åt här. Detta krav har direkt med personsäkerheten att göra så kontrollen ska alltid göras, din chef har fel, allvarligt fel. Instrumenten brukar mäta under en halvperiod för att inte lösa JFBer, men mitt gör det ibland i alla fall... men det spelar ingen roll, kontrollen måste göras, om den inte görs på annat sätt t.ex genom att mäta impedansen i strömlöst tillstånd, beräkning etc.

Mätning L-L används mycket riktigt för att få fram Ik3 för kontroll av att ledningar och överströmsskydd pallar för den högsta möjliga kortslutningsström som kan förekomma. Detta krav är inte alls lika viktigt för skydd mot fara, brand, elchock osv utan det handlar mer om att utrustningen ska hålla.

Då större kablar kan ha en mindre area på PE(N) så kommer impedansen L-PE att vara högre än mellan L-L. Man kan alltså inte använda värdet från L-L för att kontrollera villkoren för automatisk frånkoppling! Så hur använder du (eller din chef) detta värde? Gör du någon kontroll på att värdet är "godkänt"?

Att instrumentet kan mäta L-PE även i line-mode låter ju lite konstigt, det måste vara någon skillnad, kanske kompensering av värdet?

Mätvärdet kanske är samma, men hur är det med röd/grön-flaggan i instrumentet? Låter farligt att förlita sig på denna...

(Att du får samma värden L-N som L-PE beror på att N och PE går ihop i en gemensam PEN, och före denna punkt har PE normalt samma area som N. Däremot är ju N och PE olika ledare fram till den central där det blir TN-C så man får ett falskt svar på om PE fyller sin funktion om man enbart mäter L-N/L-L. Att det tidigare gjorts en kontinuitetskontroll av PE spelar visserligen in, men den ger normalt ingen kvalitetsnivå på PE.)

Michell Andersson skrev: Såhär vill jag ha det:
Z_line L-N ska användas vid uttag i Sverige då vi normalt har en fas och neutralledare för 230V.
Z_line L-L ska användas vid uttag i annat EU-land där uttag normalt matas med två faser för 230V.

Kanske skulle förtydliga vad detta värde används till - kontroll av den högsta möjliga kortslutningsströmmen och det kan teoretiskt förekomma tre fall:
- Enfas gruppledning: L-N (Ik)
- Tvåfasig gruppledning med eller utan N: L-L (Ik2)
- Trefasig (grupp)ledning med eller utan N: L-L-L (man mäter L-L (Ik2) och beräknar L-L-L (Ik3))

Vi diskuterar ju inte enbart hur instrumenten fungerar utan också hur de används dvs hur man mäter för vilket syfte.