Egenkontroll program

Jag är elektriker för regelefterlevnad på jobbet och är den enda elektrikern. Vi har gjort ett egenkontroll program. Nu är frågan ange maskiner. Vi har några mekaniker och de felsöker och evenuellt repererar maskener som tex kranar som har 230V. De räknas som maskiner och behövs ej ha behörighet för att jobba med dessa om jag inte har fel.

Är jag som elektriker ansvarig för att de följer standard och kan jag kräva att de anmäler till mig om de skall göra något elarbete på en maskin? samt följa rutinerna i vårt egenkontrollprogram?


Hur säger reglerna om praktikanter? De skall föras in i egenkontrollprogrammet med väl?


Med vänlig hälsning,
Nicke

Hej Niklas!

Kan svara på frågan gällande praktikanter.

Ja - de ska föras in i egenkontrollprogrammet, samt fått rådet på en tillsyn av ESV att det även finns på print vem som är handledare för praktikanten.

Ha de//Micke

Niklas skrev: Jag är elektriker för regelefterlevnad på jobbet och är den enda elektrikern. Vi har gjort ett egenkontroll program. Nu är frågan ange maskiner. Vi har några mekaniker och de felsöker och evenuellt repererar maskener som tex kranar som har 230V. De räknas som maskiner och behövs ej ha behörighet för att jobba med dessa om jag inte har fel.

Är jag som elektriker ansvarig för att de följer standard och kan jag kräva att de anmäler till mig om de skall göra något elarbete på en maskin? samt följa rutinerna i vårt egenkontrollprogram?


Hur säger reglerna om praktikanter? De skall föras in i egenkontrollprogrammet med väl?


Med vänlig hälsning,
Nicke

Arbete på maskiner eller annan utrustning som "förbrukar el" kan aldrig bli elinstallationsarbete och omfattas därför inte av kraven i elsäkerhetslagen.

Alla som utför elinstallationsarbete, inklusive praktikanter, ska ingå i egenkontrollprogrammet.

Nja, de omfattas av kraven av elsäkerhetslagen eftersom elsäkerhetslagen även omfattar elektriska utrustningar. Däremot så omfattas arbete i maskiner generellt inte av kraven på egenkontrollprogram, EN del av elsäkerhetslagen. Kanske så du menade Fredrik?

Men även om det är en maskin så kan arbete i utrustningen mycket väl betraktas som elinstallationsarbete.
ELSÄK-FS 2017:2

2 kap. Elinstallationsarbete
1 § Krav vid utförande av elinstallationsarbete finns 23-27 §§ elsäkerhetslagen.
Definitionen av elinstallationsarbete finns i 4 § elsäkerhetslagen.
Allmänt råd till 4 § elsäkerhetslagen

Utförande av starkströmsanläggning

Att utföra en elektrisk starkströmsanläggning innebär följande.
• Elsäkerhetsegenskaperna i den starkströmsanläggning som är under uppförande fastställs, genom att
– elektrisk materiel installeras, eller
– främmande ledande delar ansluts till starkströmsanläggningen i syfte att starkströmsanläggningen ska ge betryggande säkerhet mot personskada och sakskada.

Med elektrisk materiel avses produkter och komponenter som avses ingå i en elektrisk starkströmsanläggning och som leder ström eller förbrukar elektrisk energi, inklusive de komponenter som ger skydd enligt tillämpliga bestämmelser i 3 kapitlet ELSÄK-FS 2008:1.

Elektrisk utrustning, i form av elektrisk materiel, som fast installeras utgör del av starkströmsanläggningen efter installation. Elektrisk utrustning som enbart förbrukar elektrisk energi, t.ex. ljusarmaturer och hushållsmaskiner, är dock inte del av starkströmsanläggningen efter fast anslutning. När det gäller sådan elektrisk utrustning är det alltså bara den fasta anslutningen och losskopplingen som utgör elinstallationsarbete.

Det är elinstallationsarbete att fast ansluta eller att koppla loss elektrisk utrustning oavsett om det görs med verktyg eller med snabbkopplingsdon.

Det är elinstallationsarbete att byta ut elektrisk utrustning (materiel) som är fast installerad.

Det är elinstallationsarbete att spänningsutjämna och att skyddsutjämna.

Det är enbart den del av den elektriska utrustningen som enbart förbrukar elektrisk energi som inte utgör en del av starkströmsanläggningen efter anslutning.

Det är inte elinstallationsarbete att reparera maskiner, belysningsarmaturer och hushållsapparater som inte är del av anläggningen även om dessa är fast anslutna då reparationen sker.

Ändring och reparation av starkströmsanläggning
Vid ändring och reparation är utgångspunkten en befintlig starkströmsanläggning. Sådant arbete som innebär utförande enligt ovan är ändring och reparation om arbetet avser befintliga anläggningsdelar.

Fast anslutning och losskoppling av elektrisk utrustning som förbrukar elektrisk energi
Att fast ansluta och koppla loss elektrisk utrustning som förbrukar elektrisk energi innebär att man utan att utföra, ändra eller reparera en starkströmsanläggning ansluter eller kopplar loss elektrisk utrustning som förbrukar elektrisk energi till en starkströmsanläggning.

Det är inte att anse som en fast anslutning i de fall stickpropp och uttag avsedda för allmänbruk används för anslutningen för att användaren själv ska kunna koppla elektrisk utrustning till det fasta nätet, eftersom sådan anslutning inte är ”fast”.

Läser man rödmarkerad text ovan så skulle jag nog tolka att allt som installeras är en del av den elektriska starkströmsanläggningen så länge det inte är en ren förbrukare, oavsett om det är en maskin. Dessa föreskrifter särskiljer alltså inte maskiner utan talar om elektriska utrustningar.

Alltså, oavsett om det är en maskin eller inte; Är det en elektrisk utrustning på något vis och det inte enbart är en förbrukare så ska det betraktas som en del av den elektriska starkströmsanläggningen och i elsäkerhetslagen är följande reglerat:

4 § Med elinstallationsarbete avses i denna lag arbete som avser
1. att utföra, ändra eller reparera en elektrisk starkströmsanläggning,
2. att fast ansluta en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning, eller
3. att koppla loss en elektrisk utrustning från en starkströmsanläggning som utrustningen är fast ansluten till.

Michell Andersson skrev: Nja, de omfattas av kraven av elsäkerhetslagen eftersom elsäkerhetslagen även omfattar elektriska utrustningar. Däremot så omfattas arbete i maskiner generellt inte av kraven på egenkontrollprogram, EN del av elsäkerhetslagen. Kanske så du menade Fredrik?

Men även om det är en maskin så kan arbete i utrustningen mycket väl betraktas som elinstallationsarbete.
ELSÄK-FS 2017:2

2 kap. Elinstallationsarbete
1 § Krav vid utförande av elinstallationsarbete finns 23-27 §§ elsäkerhetslagen.
Definitionen av elinstallationsarbete finns i 4 § elsäkerhetslagen.
Allmänt råd till 4 § elsäkerhetslagen

Utförande av starkströmsanläggning

Att utföra en elektrisk starkströmsanläggning innebär följande.
• Elsäkerhetsegenskaperna i den starkströmsanläggning som är under uppförande fastställs, genom att
– elektrisk materiel installeras, eller
– främmande ledande delar ansluts till starkströmsanläggningen i syfte att starkströmsanläggningen ska ge betryggande säkerhet mot personskada och sakskada.

Med elektrisk materiel avses produkter och komponenter som avses ingå i en elektrisk starkströmsanläggning och som leder ström eller förbrukar elektrisk energi, inklusive de komponenter som ger skydd enligt tillämpliga bestämmelser i 3 kapitlet ELSÄK-FS 2008:1.

Elektrisk utrustning, i form av elektrisk materiel, som fast installeras utgör del av starkströmsanläggningen efter installation. Elektrisk utrustning som enbart förbrukar elektrisk energi, t.ex. ljusarmaturer och hushållsmaskiner, är dock inte del av starkströmsanläggningen efter fast anslutning. När det gäller sådan elektrisk utrustning är det alltså bara den fasta anslutningen och losskopplingen som utgör elinstallationsarbete.

Det är elinstallationsarbete att fast ansluta eller att koppla loss elektrisk utrustning oavsett om det görs med verktyg eller med snabbkopplingsdon.

Det är elinstallationsarbete att byta ut elektrisk utrustning (materiel) som är fast installerad.

Det är elinstallationsarbete att spänningsutjämna och att skyddsutjämna.

Det är enbart den del av den elektriska utrustningen som enbart förbrukar elektrisk energi som inte utgör en del av starkströmsanläggningen efter anslutning.

Det är inte elinstallationsarbete att reparera maskiner, belysningsarmaturer och hushållsapparater som inte är del av anläggningen även om dessa är fast anslutna då reparationen sker.

Ändring och reparation av starkströmsanläggning
Vid ändring och reparation är utgångspunkten en befintlig starkströmsanläggning. Sådant arbete som innebär utförande enligt ovan är ändring och reparation om arbetet avser befintliga anläggningsdelar.

Fast anslutning och losskoppling av elektrisk utrustning som förbrukar elektrisk energi
Att fast ansluta och koppla loss elektrisk utrustning som förbrukar elektrisk energi innebär att man utan att utföra, ändra eller reparera en starkströmsanläggning ansluter eller kopplar loss elektrisk utrustning som förbrukar elektrisk energi till en starkströmsanläggning.

Det är inte att anse som en fast anslutning i de fall stickpropp och uttag avsedda för allmänbruk används för anslutningen för att användaren själv ska kunna koppla elektrisk utrustning till det fasta nätet, eftersom sådan anslutning inte är ”fast”.

Läser man rödmarkerad text ovan så skulle jag nog tolka att allt som installeras är en del av den elektriska starkströmsanläggningen så länge det inte är en ren förbrukare, oavsett om det är en maskin. Dessa föreskrifter särskiljer alltså inte maskiner utan talar om elektriska utrustningar.

Alltså, oavsett om det är en maskin eller inte; Är det en elektrisk utrustning på något vis och det inte enbart är en förbrukare så ska det betraktas som en del av den elektriska starkströmsanläggningen och i elsäkerhetslagen är följande reglerat:

4 § Med elinstallationsarbete avses i denna lag arbete som avser
1. att utföra, ändra eller reparera en elektrisk starkströmsanläggning,
2. att fast ansluta en elektrisk utrustning till en starkströmsanläggning, eller
3. att koppla loss en elektrisk utrustning från en starkströmsanläggning som utrustningen är fast ansluten till.

Nej, det är en vanlig men felaktig tolkning. Produkter som definieras som maskiner ska tillverkas enligt maskindirektivet och då gäller det regelverket inom hela den del som omfattas av CE-märkningen. En dammsugare ska tillverkas enligt LVD och då gäller det regelverket för hela produkten. Det går alltså inte att säga att ett kabelbyte internt i en maskin eller en produkt som tillverkats enligt LVD är ett elinstallationsarbete. Det är ganska logiskt egentligen. Det vore orimligt om en serviceverkstad för vitvaror skulle behöva räkna vissa delar av arbetsmomenten som elinstallationsarbete, med krav på egenkontrollprogram, elinstallatör och registrering, medan vissa andra moment undslapp det.

Sen är det en diskussion om till exempel en pappersmaskin eller en sodapanna ska räknas som en starkströmsanläggning med anledning av dess storlek och komplexitet. Min uppfattning är att en pappersmaskin är just en maskin och ska följa maskindirektivet. Den uppfattningen delas av tillverkarna men som bekant inte av Elsäkerhetsverket, ännu.

Det rödmarkerade i det allmänna rådet ska tolkas som att installation av till exempel ett kopplingsur i en gruppcentral, som ju förbrukar elektrisk energi, inte ska särskiljas från den övriga installationen, om den klassas som en starkströmsanläggning.

Den del av elsäkerhetslagen som avser utförande, vilket är den enda "nya" i lagstiftningen, det övriga är ju i princip ordagrant överflyttat från ellagen och elmaterielförordningen, omfattar enbart elinstallationsarbete. Elinstallationsarbete kan inte utföras på annat än elektriska starkströmsanläggningar, om man bortser från anslutning och losskoppling av elektrisk utrustning.

Jag har hört samma tolkning förr, men det är inte så det står. Och Elsäkerhetsverket delar, som du själv påpekar, inte din tolkning.

Bara för att det är en maskin betyder inte det att den inte kan omfattas av annan reglering också, exempelvis svensk lagstiftning.

En maskin ska inte bara följa maskindirektivet utan alla tillämpliga direktiv om inte undantag ges. Men hur vi konstruerar en produkt och sedan sätter den på marknaden är inte samma sak som att vi sedan utför arbeten på den när den väl är installerad. En maskin följer under sin konstruktion ett egenkontrollprogram för CE-märkningen och ska även ha EG-försäkran. När den väl konstruerats och installerats på sin plats finns inget egenkontrollprogram och då är det inte orimligt att ställa krav på att den som utför arbetet gör en egenkontroll.

...men som det står skrivet så är en elektrisk utrustning en del av starkströmsanläggningen om den inte enbart förbrukar energi från den tidpunkt den är installerad, alltså om den överför eller producerar. Det står ingenting om att det inte gäller elektriska utrustningar som även omfattas av maskindirektivet. Och arbete på en elektrisk starkströmsanläggning är elinstallationsarbete som omfattas av kravet på auktorisation eller egenkontrollprogram.

Tolkningarna får vara vad de vill, men det skrivna ordet har företräde tills en prövning visar något annat.

Michell Andersson skrev: Jag har hört samma tolkning förr, men det är inte så det står. Och Elsäkerhetsverket delar, som du själv påpekar, inte din tolkning.

Bara för att det är en maskin betyder inte det att den inte kan omfattas av annan reglering också, exempelvis svensk lagstiftning.

En maskin ska inte bara följa maskindirektivet utan alla tillämpliga direktiv om inte undantag ges. Men hur vi konstruerar en produkt och sedan sätter den på marknaden är inte samma sak som att vi sedan utför arbeten på den när den väl är installerad. En maskin följer under sin konstruktion ett egenkontrollprogram för CE-märkningen och ska även ha EG-försäkran. När den väl konstruerats och installerats på sin plats finns inget egenkontrollprogram och då är det inte orimligt att ställa krav på att den som utför arbetet gör en egenkontroll.

...men som det står skrivet så är en elektrisk utrustning en del av starkströmsanläggningen om den inte enbart förbrukar energi från den tidpunkt den är installerad, alltså om den överför eller producerar. Det står ingenting om att det inte gäller elektriska utrustningar som även omfattas av maskindirektivet. Och arbete på en elektrisk starkströmsanläggning är elinstallationsarbete som omfattas av kravet på auktorisation eller egenkontrollprogram.

Tolkningarna får vara vad de vill, men det skrivna ordet har företräde tills en prövning visar något annat.

Jag har egentligen inte så mycket att tillägga. Det finns ingen debatt kring vad som räknas som utrustning och starkströmsanläggning. De regler som idag finns i elsäkerhetslagen är desamma som funnits i gamla ellagen, inklusive förarbeten och uttalanden från verket. Jag tolkade faktiskt regelverket ungefär som du, en gång i tiden, men blev rätt rejält uppläxad av dåvarande tekniska direktören på verket.

Läser du förarbetena till elsäkerhetslagen och elsäkerhetsverkets handbok kommer du att se att lagstiftarens, verkets och min uppfattning överensstämmer, appropå det skrivna ordet.

Vi har nog bara olika uppfattning, båda med sin rätt.

Handboken från Elsäkerhetsverket under 4.3.

4.3 VAD ÄR EN STARKSTRÖMSANLÄGGNING?
Med ordet anläggning menar vi här ett föremål av mer stationär natur och av viss omfattning. Exempel på anläggningar är kraftverk, transformatorstationer och kraftledningar, men finns också i byggnader av olika slag som bostadshus, kontorshus, lagerlokaler m.m. Utanför begreppet anläggning faller icke-stationära föremål. Det är framför allt föremål som ansluts till elnätet med en stickpropp via ett uttag, till exempel handverktyg, hushållsmaskiner, spisar, TV-apparater samt armaturer men även föremål av större omfattning som maskiner i industriella anläggningar. Utmärkande för sådan elektrisk utrustning, det vill säga anordningar och apparater av olika slag, är att det är i dessa föremål som elen förbrukas. En anordning är alltså för det mesta ansluten till en anläggning för att använda elen. Till en elektrisk anläggning hör också ”däri ingående särskilda föremål”. Det elinstallationsmaterial och den utrustning som utgör komponenter i den stationära anläggningen omfattas alltså av definitionen av elektrisk anläggning. Till detta hör också sammansatta anordningar som är stationärt anslutna till starkströmsanläggningen. En sådan del av en anläggning kan till exempel vara en pappersmaskin med kringutrustning som har flera elektriska inmatningsvägar inkluderade i anläggningens driv- eller styrsystem, transformatorer, instrumentpanel, motorer och kontrollenheter. Detta är alltså del av anläggningen.

Fredrik Sjödin skrev:

Niklas skrev: Hur säger reglerna om praktikanter? De skall föras in i egenkontrollprogrammet med väl?

Med vänlig hälsning,
Nicke

Alla som utför elinstallationsarbete, inklusive praktikanter, ska ingå i egenkontrollprogrammet.

Man kan i egenkontrollprogrammet lista upp de medarbetare som finns inom företaget, men man lika gärna ange vilka krav på kompetens som gäller för de olika arbetena inom företaget, och då behöver man inte i egenkontrollprogrammet ange personalen individuellt.

Electrum skrev:

Fredrik Sjödin skrev:

Niklas skrev: Hur säger reglerna om praktikanter? De skall föras in i egenkontrollprogrammet med väl?

Med vänlig hälsning,
Nicke

Alla som utför elinstallationsarbete, inklusive praktikanter, ska ingå i egenkontrollprogrammet.

Man kan i egenkontrollprogrammet lista upp de medarbetare som finns inom företaget, men man lika gärna ange vilka krav på kompetens som gäller för de olika arbetena inom företaget, och då behöver man inte i egenkontrollprogrammet ange personalen individuellt.

Jag avråder starkt från att tillämpa egenkontrollprogrammet på det sättet. Dels måste du i alla fall ha kontroll på alla utförares kompetenser, dels blir det svårt att väga av vilka kompetenskrav som ställs i lite mer komplexa uppdrag. Sedan har du ju hela biten med kontrollansvaret.

Ser man sedan på den tillsyn som Elsäkerhetsverket hittills genomfört har den haft stort fokus på just kompetenskrav nere på personnivå.

Jag själv ser inga problem med det. Ser till och med stora fördelar med det.

Själv svarar jag för programmen för en koncern med totalt ca 250 montörer från 400-400kV. Det vore helt orimligt att ha med ALLA dessa i egenkontrollprogrammet med varje anställds specifika repertoar, speciellt med så många olika verksamhetsområden. Istället beskrivas kompetensprofiler i programmen. Den enskildes kompetens har man sedan i personalakten som kollas av mot programmet av närmsta chef i samband med årlig revision av programmet.

Fördelen är att anställande chef har en färdig kravbild att utgå ifrån vid anställning av ny redan kvalificerad personal samt en kravbild att kontrollera den anställdes utbildningsbehov mot vid löpande verksamhet.

En specifikation med varje anställd uppräknad kanske funkar för en 10-20 mannafirma, men definitivt inte för en större entreprenör.

Michell Andersson skrev: Jag själv ser inga problem med det. Ser till och med stora fördelar med det.

Själv svarar jag för programmen för en koncern med totalt ca 250 montörer från 400-400kV. Det vore helt orimligt att ha med ALLA dessa i egenkontrollprogrammet med varje anställds specifika repertoar, speciellt med så många olika verksamhetsområden. Istället beskrivas kompetensprofiler i programmen. Den enskildes kompetens har man sedan i personalakten som kollas av mot programmet av närmsta chef i samband med årlig revision av programmet.

Fördelen är att anställande chef har en färdig kravbild att utgå ifrån vid anställning av ny redan kvalificerad personal samt en kravbild att kontrollera den anställdes utbildningsbehov mot vid löpande verksamhet.

En specifikation med varje anställd uppräknad kanske funkar för en 10-20 mannafirma, men definitivt inte för en större entreprenör.

Vi gjorde en undersökning bland medlemsföretagen inför vårt arbete med egenkontrollprogrammet och det visade sig att alla större, samtliga, elinstallationsföretag hade kompetensprofiler på personnivå. Detta inkluderar de största företagen med flera tusen elektriker. Så jo, det är fullt möjligt.

Återigen. Med den information jag har om hur egenkontrollprogrammet ska upprättas och med en tillsyn som håller på att rullas ut avråder jag bestämt från att avstå från personliga kompetensprofiler.

Fredrik Sjödin skrev:

Electrum skrev: Man kan i egenkontrollprogrammet lista upp de medarbetare som finns inom företaget, men man lika gärna ange vilka krav på kompetens som gäller för de olika arbetena inom företaget, och då behöver man inte i egenkontrollprogrammet ange personalen individuellt.

Jag avråder starkt från att tillämpa egenkontrollprogrammet på det sättet. Dels måste du i alla fall ha kontroll på alla utförares kompetenser, dels blir det svårt att väga av vilka kompetenskrav som ställs i lite mer komplexa uppdrag. Sedan har du ju hela biten med kontrollansvaret.

Ser man sedan på den tillsyn som Elsäkerhetsverket hittills genomfört har den haft stort fokus på just kompetenskrav nere på personnivå.

Du har ju fel.
Det blir inte det minsta förenklande att beskriva alla personliga kompetenser i egenkontrollprogrammet.

Det är faktiskt tusen gånger bättre att beskriva precis vad som behövs för ett visst slag av arbete, och sen se till att de som sen utför detta är kapabla.

Att ha kompetensprofiler för de verksamhetsområden som beskrivs i föreskrifterna tillsammans med en databas med personalens genomgångna utbildningar på personnivå är en dålig idé i ditt tycke? Men du beskriver inte varför; bara en dold varning om att man trillar dit vid en tillsyn. Jag kan inte se annat än att det är rent struntprat, ursäkta mig. Säkerställs det att personalen uppfyller de krav som företaget ställer i sitt program och att man kan redogöra för detta så är föreskrifterna uppfyllda. Särskilt efter att Elsäkerhetsverket beskrivit det som ett av två alternativ i sin handbok.

Skulle Elsäkerhetsverket därefter göra en tillsyn och hävda något annat får de räkna med att det går till förvaltningsdomstol, och där är jag ganska säker på att de inte alls skulle ha mycket att komma med eftersom föreskrifterna återigen är uppfyllda; Personalens kompetens har kvalitetssäkrats.

Metoden med varje person i egenkontrollprogrammet är säkerligen möjlig, den är dock orimlig för ett större företag. Administrationen skulle ju vara olidlig.

Jag förstår vad du skriver, men tycker det är fullständigt orimligt. Och jag har inte vid något tillfälle fått andra indikationer från någon jag talat med varken från ESV eller annorstädes.

Återigen; förklara gärna varför det skulle vara en dålig idé.

Sen måste jag tillägga, IN representerar installationsbranschen, inte elbranschen. Hela industrin och elnätsverksamheten ligger utanför detta.

AFS2008: 3 Vägledning:

"§ 63 Maskiner som omfattas av lågspänningsdirektivet
Ett av syftena med översynen av maskindirektivet var att förtydliga gränsen mellan
tillämpningsområdena för maskindirektivet respektive
lågspänningsdirektivet 2006/95/EG20 (tidigare direktiv 73/23/EEG i sin ändrade
lydelse) för att förbättra rättssäkerheten.
I artikel 1.2 k) förtecknas de kategorier av lågspänningsmaskiner och elektroniska
maskiner som inte omfattas av maskindirektivets tillämpningsområde.
Elektriska maskiner, som inte ingår i någon av de kategorier som är förtecknade i
artikel 1.2 k) (och som inte berörs av något annat undantag) omfattas av
maskindirektivets tillämpningsområde. När en sådan maskin har en kraftmätning inom
de spänningsgränser som anges i lågspänningsdirektivet (mellan 50 och 1000 V för
växelström eller mellan 75 och 1500 V för likström) måste maskinen uppfylla
säkerhetskraven i lågspänningsdirektivet – se § 222: kommentarer till punkt 1.5.1 i
bilaga I. I detta fall bör emellertid tillverkarens EG-försäkran om överensstämmelse
inte hänvisa till lågspänningsdirektivet.
Å andra sidan gäller, att lågspänningsutrustning som släpps ut på marknaden separat
för införlivande i maskiner, omfattas av lågspänningsdirektivet.21"


"
Artikel 1.2 k – femte strecksatsen
. . .
- Kopplingsutrustning för lågspänning.
. . .
§ 68 Kopplingsutrustning för lågspänning
Den kopplingsutrustning för lågspänning, som avses i femte strecksatsen i
artikel 1.2 k), är utrustning för att sluta och bryta strömmen i elektriska kretsar och
tillhörande utrustning för styrning, mätning och reglering för styrning av utrustning
som använder elenergi.
Sådan utrustning omfattas i sig inte av maskindirektivet. Om utrustningen är inbyggd i
en maskin måste den ha sådana egenskaper att maskinen uppfyller de relevanta
grundläggande hälso- och säkerhetskraven i bilaga 1 till maskindirektivet.
Observera att undantaget inte gäller elektriska säkerhetskomponenter för
lågspänning – se § 42: kommentarer till artikel 2 c).
Artikel 1.2 k – sjätte strecksatsen
. . .
- Elektriska motorer.
§ 69 Elektriska motorer
Undantaget enligt sjätte strecksatsen i artikel 1.2 k) betyder att elmotorer som
omfattas av lågspänningsdirektivet 2006/95/EG (dvs. elmotorer vars elförsörjning
Vägledning för tillämpning av maskindirektivet 2006/42/EG - andra utgåvan - juni 2010
56
ligger inom spänningsgränserna och som inte förtecknas i bilaga II till det direktivet)
bara omfattas av lågspänningsdirektivet.
En elmotor är en anordning för omvandling av elenergi till mekanisk energi.
Undantaget gäller själva motorn, utan specifik tillämpning och utan ytterligare
mekaniska element som ingår i ett drivsystem.
Undantaget gäller också elgeneratorer för lågspänning, som är liknande utrustning för
omvandling av mekanisk energi till elenergi. En generatorutrustning, som består av
en mekanisk energikälla, såsom en förbränningsmotor i kombination med en
elgenerator, omfattas däremot av maskindirektivet. "

Är trött på det där att pappersmaskiner eller sodapannor osv är "maskiner". Det är dom inte, de är komplexa anläggningar bestående av olika delar som ibland inte har något mer gemensamt mer än det media/material de "behandlar" och styrsystemet som kontrollerar processen .
I så fall är en köttbulle-lina med kvarn, transportband, stek/fritös, band, frys, band, våg, förpackning, band, paketering, band till uttransport frys också en "maskin".
Sysslat inom området drygt 30 år , jag har sett vad det kan leda till om "Det är ju en "Maskin", behövs ingen elektriker" får gälla.

Jag kan väl bara hålla med dig. Och som det ser ut tenderar föreskrifterna peka åt samma håll, avsiktligt eller inte.

Diskussioner jag ofta hört har handlat om att man vill hävda att exempelvis hela vindkraftverk ska betraktas som en maskin. Om så är möjligt eller inte tänker jag inte gå in på, men syftet med detta har jag tänkt ta upp. Det har nämligen varje gång handlat om att på något sätt försöka komma runt de regler som gäller för driftrum av utrymmesskäl. Man menar alltså att vindkraftverket inte skulle vara en anläggning och att anläggningsreglerna därmed inte är tillämpliga där och av den anledningen kan man placera driftrummet (ställverket) i källaren på vindkraftverket trots att det kräver att man ska behöva bära kollegan uppför en stege om någonting händer där nere.

Så, varje gång jag hör maskindirektivet i yrket så har det varit i samband med att någon vill komma undan tillämpliga regler för anläggningar för att spara en peng.

Men oavsett, maskindirektivet eller inte, som det står i dagens läge (andra tolkar det annorlunda, men det står som det står oavsett) så är allting som inte enbart förbrukar elektrisk energi en del av anläggningen efter drifttagningen. Det som återstår är de delar som då producerar eller överför el eftersom det är dessa tre delar som särskiljs.

Michell Andersson skrev: ... så är allting som inte enbart förbrukar elektrisk energi en del av anläggningen efter drifttagningen...

Vilket bör betyda att elektriskt värmegolv inte tillhör anläggningen, och vilken villaägare som helst har laglig rätt att själv installera golvvärmeslingan.

Electrum skrev:

Michell Andersson skrev: ... så är allting som inte enbart förbrukar elektrisk energi en del av anläggningen efter drifttagningen...

Vilket bör betyda att elektriskt värmegolv inte tillhör anläggningen, och vilken villaägare som helst har laglig rätt att själv installera golvvärmeslingan.

Frågan om värmekabel har jag haft uppe med Elsäkerhetsverket och deras svar är kortfattat:
"Elsäkerhetsverket har åtminstone sedan 1995 haft uppfattningen att installation och inkoppling av värmekabel, värmefolie etc är ett elinstallationsarbete som ska utföras av ett elinstallationsföretag."

Vilket innebär att detta gäller tills någon orkar ta upp det i förvaltningsrätten.

Michell Andersson skrev: Att ha kompetensprofiler för de verksamhetsområden som beskrivs i föreskrifterna tillsammans med en databas med personalens genomgångna utbildningar på personnivå är en dålig idé i ditt tycke? Men du beskriver inte varför; bara en dold varning om att man trillar dit vid en tillsyn. Jag kan inte se annat än att det är rent struntprat, ursäkta mig. Säkerställs det att personalen uppfyller de krav som företaget ställer i sitt program och att man kan redogöra för detta så är föreskrifterna uppfyllda. Särskilt efter att Elsäkerhetsverket beskrivit det som ett av två alternativ i sin handbok.

Skulle Elsäkerhetsverket därefter göra en tillsyn och hävda något annat får de räkna med att det går till förvaltningsdomstol, och där är jag ganska säker på att de inte alls skulle ha mycket att komma med eftersom föreskrifterna återigen är uppfyllda; Personalens kompetens har kvalitetssäkrats.

Metoden med varje person i egenkontrollprogrammet är säkerligen möjlig, den är dock orimlig för ett större företag. Administrationen skulle ju vara olidlig.

Jag förstår vad du skriver, men tycker det är fullständigt orimligt. Och jag har inte vid något tillfälle fått andra indikationer från någon jag talat med varken från ESV eller annorstädes.

Återigen; förklara gärna varför det skulle vara en dålig idé.

Sen måste jag tillägga, IN representerar installationsbranschen, inte elbranschen. Hela industrin och elnätsverksamheten ligger utanför detta.

Det är egentligen ganska enkelt och mycket tydligt. _Alla_ som utför elinstallationsarbete i yrkesmässig verksamhet måste finnas listade i ett egenkontrollprogram. För att det ska fungera i praktiken måste denna listning finnas på personnivå. Detta inte enbart för att hålla reda på respektive persons kompetens, utan även för att det är ett uttryckligt krav på att företaget har ordning på vilka kompetenser som utför de olika uppdragen och hur ansvarsfördelningen för kontrollerna fungerar.

Företaget måste alltså, för varje enskilt uppdrag, lista vilka som ska utföra detta, säkerställa att de personerna har rätt kompetens och sedan bestämma vem som ska ansvara för att kontroll efter färdigställande sker på ett korrekt och planerat sätt. Hur ska man kunna lyckas med det utan att ha kontroll på personnivå?

Jag var med och tog fram egenkontrollprogrammet under min tid på ESV och har jobbat på heltid med detta sedan snart 2 år. Den input jag hittills fått från ESV vad gäller IN's tolkning av egenkontrollprogrammet är att den är korrekt. Synpunkterna som kommit in är att de personliga kompetenskorten inte varit tillräckligt detaljerade, samt att mallen för arbetsorder behöver komplettteras med uppgift om verksamhetstyp per uppdrag. Detta ska vi givetvis korrigera omgående.

Läs gärna vår handbok för mer information.

Michell Andersson skrev: Jag kan väl bara hålla med dig. Och som det ser ut tenderar föreskrifterna peka åt samma håll, avsiktligt eller inte.

Diskussioner jag ofta hört har handlat om att man vill hävda att exempelvis hela vindkraftverk ska betraktas som en maskin. Om så är möjligt eller inte tänker jag inte gå in på, men syftet med detta har jag tänkt ta upp. Det har nämligen varje gång handlat om att på något sätt försöka komma runt de regler som gäller för driftrum av utrymmesskäl. Man menar alltså att vindkraftverket inte skulle vara en anläggning och att anläggningsreglerna därmed inte är tillämpliga där och av den anledningen kan man placera driftrummet (ställverket) i källaren på vindkraftverket trots att det kräver att man ska behöva bära kollegan uppför en stege om någonting händer där nere.

Så, varje gång jag hör maskindirektivet i yrket så har det varit i samband med att någon vill komma undan tillämpliga regler för anläggningar för att spara en peng.

Men oavsett, maskindirektivet eller inte, som det står i dagens läge (andra tolkar det annorlunda, men det står som det står oavsett) så är allting som inte enbart förbrukar elektrisk energi en del av anläggningen efter drifttagningen. Det som återstår är de delar som då producerar eller överför el eftersom det är dessa tre delar som särskiljs.

Det finns ett PM som ESV och AV tagit fram gemensamt där de förtydligar att vindkraftverk etc ska klassas som en maskin och därmed ligga under AV's tillsynsansvar. Det är alltså en icke-fråga sedan ett antal år tillbaks.