Krav på 3-polig säkring till 3-fasfördelad grupp?

Jag tror att detta har kommit upp här förr men kan inte hitta.

Om jag tex drar en 5g1,5 som matar en sovstuga och delar upp faserna på värme, uttag och belysning. Måste jag sätta en 3-polig automatsäkring? Eller räcker det med 1-poliga? (Jordfelsbrytare finns så klart).

Tänkte att just i detta fall är det ju dumt om värmen bryts för att det blir kortis i en utearmatur eller liknande.

När är det krav/rekommenderat med 3-polig? Alltid när man fördelar som i mitt exempel eller bara då man blandar 400V apparater med 230V?

Jag ser det som att:

1. Man bör verkligen undvika att blanda trefaslaster och enfaslaster i samma trefasgrupp (ja tvåfaslast och 230V enfaslast också).
Men om man dristar sig till detta så är trepolig säkring ett krav.

I speciella miljöer där endast kunnig och instruerad personal rör anläggningen kan man naturligtvis också tillåta sig diverse avsteg.


2. Man bör undvika att konstruera en anläggning där man blandar laster av vitt skilda slag i samma grupp, det är bäst att det hänger någorlunda logiskt samman både geografiskt, lastmässigt och/eller funktionsmässigt.

Denna "regel" tummar jag dock lättare på, det räcker med att det är ganska jobbigt, fult, eller opraktiskt att dra fram fler grupper. Så i nyinstallation vill jag som regel alltid göra det perfekt i denna aspekt, men även vid kompletteringar om det går att få till det bra utan alltför mycket möda.
Det finns även "grader i helvetet" när man delar upp flerfasig grupp till enfaslaster.
Bo's mycket utmärkta artikel i ämnet rekommenderas varmt. www.fluxio.se/artiklar/16-foerdela-trefa...usarmaturer-etc.html

Är det endast enfaslaster i gruppen ser jag inget generellt krav på att ha trepolig säkring, tvärtom ibland.

3-polig automatsäkring bör användas om det finns någon last ansluten mellan två faser (alltså t ex en D-kopplad trefaspryl eller en 400 V enfaslast).
Risken med tre enpoliga automatsäkringar i det fallet är att om en säkring löser ut pga kortslutning eller överström, så kan felstället ändå fortsätta matas via en annan fas och en av lasterna, så värmeutveckling och potentiell brandrisk fortsätter hur länge som helst.

I ett sådant här fall bör man alltid ta en funderare på nollans area och om det kan tänkas finnas risk att nollströmmarna från de olika enfaslasterna inte tar ut varandra (antag t ex en starkt kapacitiv last där strömmen går före spänningen på L1, och en starkt induktiv last där strömmen ligger efter på L2, då ger båda dessa samma fasläge på strömmen i nollan), så kanske man ska överväga att gå upp i area på nollan. Enklast i så fall att lägga en 5G2,5 som man säkrar av med 10 A.

Glöm inte att mäta/beräkna förimpedans och kontrollera utlösningsvillkoret när det, som i såna här fall, kan bli frågan om en relativt lång och klen kabel!