Mattias Ebert skrev: Enligt elinstallationsreglerna utg 2, med kommentarer avsnitt 415.1.2 (grön ruta) står det så här.
-"Anledningen till att JFB inte ska användas som alt till skyddsjordning är att då skyddsjordning skaknas kommer människokroppen att ingå som en del av felströmskretsen.
JFB för personskydd,det vill säga med en märkutlösningsström som inte över överstiger 30mA, begränsar tiden som kroppen utsätts för strömgenomgång till högst 0,3 s.
JFB begränsar däremot inte felströmmen".
Sen var dom fått det i från är ju en annan fråga 
Det som står här är rätt så vitt jag kan se. Men det är lite rörigt.
1) Till att börja med så handlar reglerna för automatisk frånkoppling i 411 om felfallet stumt fel mellan fas och skyddsjord, dvs ett fel på basskyddet ska göra att fasen kortsluts mot skyddsjord istället för att blir direkt berörbar. Detta är hur klass I-produkter är gjorda. Vid ett sådant fel blir det en någorlunda jämn spänningsdelning så att skyddsjordade delar ("utsatta delar") får en spänning på uppemot 115 V. Den behövs ett skydd mot.
Felströmmen är så stor vid en sådan kortslutning att en säkring kommer att lösa, tillräckligt fort om det är korrekt dimensionerat. En säkring är inkopplad enbart i fasledaren och ser inte skillnad på belastningsström och felström. En JFB kan däremot skilja ut felströmmen, den som tar vägen via skyddsjord, så en JFB kan ha en utlösningsström på några mA jämfört med flera ampere för en säkring. Så en JFB underlättar detta felfall betydligt.
Om man tittar vidare i reglerna så sägs också i 411.4.5 att en JFB får användas som felskydd vid skyddsåtgärden automatisk frånkoppling av matningen i TN-S-system. En JFB får alltså
ersätta säkringen map att bryta matningen vid ett stumt fel mot skyddsjord inom 0.4 s. Skyddsjordningen måste alltså finnas på plats. I princip kan alltså säkringen tas bort, men i praktiken blir den kvar då den har kvar två av tre syften - att skydda kabeln mot skada enligt avsnitt 43.
2) Den text du refererar till kommer från 415.1.2 som säger att en JFB inte godtas som
enda skydd och inte undanröjer behovet att tillämpa en av skyddsåtgärderna som anges i avsnitten 411 till 414.
Ordet
enda ska nog tolkas bokstavligen enda (notera samtidigt att det står
skydd, inte felskydd). Detta betyder att en JFB inte får
ersätta skyddsjordning. Vi kan alltså inte ha ett system med enbart basskydd och JFB. Någon av skyddsåtgärderna i avsnitt 411-414 ska fortfarande tillämpas, t.ex dubbel isolering. Denna regel strider alltså inte mot 411.4.5 på något sätt.
Detta bekräftas av 531.2.1.5 som säger att en JFB är inte tillräckligt som felskydd i kretsar som saknar skyddsledare. Man får alltså inte t.ex göra om skyddsåtgärden isolerad miljö till automatisk frånkoppling enbart med hjälp av en JFB.
3) Men så kommer vi till något som inte är så tydligt i reglerna. Enligt vad som sägs ovan skulle det inte behövas JFBer med en så låg märkutlösningsström som 30 mA då det skulle räcka gott o väl med 500 mA för att frånkoppla ett fel mot skyddsjord. Men nu föreskrivs 30 mA och de tillämpningsområden som anges i 411.3.3 antyder tydligt(?) att det handlar om fall där man t.ex klipper av sladden med häcksaxen, dvs där man riskerar att få direkt kontakt med en fas, dvs 230 V istället för < 115 V.
Det beskrivs som ett tilläggsskydd, dvs säkringen ska fortfarande uppfylla villkoret att bryta matningen inom 0.4 s vid ett jordfel.
Så här kommer frågan in om vilken ström som en person tål genom kroppen, och hur snabbt den behöver brytas. Det finns ingen skyddsjord som kan "avlasta" utan all felström går genom kroppen. För att detta ska inträffa ska alltså två fel inträffa, t.ex att man penetrerar de dubbla lagren isolering i en kabel. Så texten du citerar är nog rätt, den säger att man inte ska låta en JFB skydda mot enkelfel utan att JFBn är ett tillägg till de två skyddsbarriärer som alltid ska finnas.
Det är också korrekt att en JFB inte begränsar strömmens storlek genom kroppen, bara tiden. Strömmen beror av spänning och kroppsimpedans, oberoende av JFB. Jag skrev lite otydligt ovan. Man ska se det som att JFB ska lösa
inom en viss tid om strömmen
överstiger ett visst värde. Man ska också se det som att den lägre gränsen är vad en människokropp tål kontinuerligt, och där kom vi fram till 30 mA. Är strömmen riktigt hög behöver JFBn fortfarande några millisekunder på sig att bryta.
Att detta ändå "fungerar" beror på att kroppen impedans vid 230 V normalt inte är så låg att det kan bli några riktigt allvarliga strömmar. Men vid en stor och blöt kontaktyta mot kroppen som kan ske i ett badrum kan impedansen bli så låg att strömmen överstiger 500 mA vilket är dödligt farligt oberoende av hur snabbt JFBn bryter. Därför finns kravet på kompletterande skyddsutjämning i badrum.