Warning: preg_match(): Compilation failed: unrecognized character follows \ at offset 24 in /home/mowininf/public_html/components/com_kunena/controller/topic/item/display.php on line 476
Om spänningen och effekten är densamma så förstår jag inte riktigt varför strömmen skulle vara högre eller lägre på grund av att frekvensen inte är 50Hz - TRMS-värdet är detsamma oavsett frekvens, periodtiden är kortare bara.
När man sen talar om induktionsmotorer så är det i regel så att det är den mekaniska belastningen som avgör strömmens storlek. Med andra ord, så länge du belastar motorn mekaniskt med den effekt som den är avsedd för (märkeffekten) så kommer den att dra den ström som den är avsedd för (märkströmmen) för given kopplingsart.
Det enda jag kan komma på som skulle avvika något är att strömmen innan frekvensomformaren är något högre eftersom frekvensomformaren kommer ha lite förluster.
Om du har en motor som dra väldigt mycket ström över märkströmmen så måste det väl vara för stor mekanisk belastning inte frekvensomformaren det är fel på.Med andra ord motor är för liten för ändamålet. Motor dra över 19 amper Märkströmmen är 12,5A
Att ändra frekvensen torde ju också ändra lite på magnetiseringsmekansimerna.
Om man sänker frekvensen finns det kanske en risk att man når magnetisk mättnad så strömmen och värmen ökar ...
Men om man ökar frekvensen ...?
Alltså, nu spånar jag bara...
Det där med magnetisk mättnad är åtminstone en verklighet vad gäller transformatorer, t.ex. en 60Hz trafo från staterna kan, om den är snålt tilltagen, råka ut för detta vid 50Hz. Dvs att kärnan mättas och ström och förluster ökar.
Är det någon som sitter med lite riktig kunskap? Jämfört med mig i alla fall ...
Tänker du utifrån motorns perspektiv? Låt mig spåna lite också:
Med en asynkronmotor är fältet konstant roterande från statorn (med strömmens frekvens, vad den nu än må vara) och med ökad frekvens ökar egentligen bara rotationen av magnetfältet i statorn. Det i sin tur ger upphov till högre induktion i rotorn (med anledning av högre dI/dt-värde) där rotorn i sin tur borde trycka på med mer kraft.
Däremot så vet jag inte om det vore relevant att prata om mättnadsgräns för statorn eftersom magnetfältet från statorn är fritt att rotera oavsett vad som händer med rotorn. Rotorn i sin tur är kortsluten, där borde inte heller finnas en mättnadsgräns annat än om eftersläpningen blir löjligt hög. Jag tänker att så länge rotorn följer någorlunda med statorns magnetfälts rotationshastighet så är det minimalt med flux mellan de två. Med andra ord (så som jag tänker i alla fall) så blir det enbart problem med mättnadsgränser om rotorn är belastad med en högre mekanisk belastning än vad den orkar driva genom att eftersläpningen ger upphov till större ström i rotorn än vad den är dimensionerad för. Och det i sin tur beror på dimensioneringen av rotorns "squirrel cage".
Ja, vi spånar som vi skrev. Jag tänker löst och fritt här bara.
En sak är jag väldigt säker på - Energi in = Energi ut, sen i vilken form energin kommer ut ur omformaren (emk, värme) kan säkert variera.
Jag ska läsa på lite i min "Fitzgerald & Kingsley's Electric Machinery" och återkommer. Någon annan är välkommen med inspel under tiden.
Om vi går över nominellt varvtal så hamnar vi i fältförsvagningsområdet. Upp till skylt data så kommer flödet att vara konstant i motorn, och så länge vi har en omriktare som kan leverera ström och bortser ifrån termiska problem på låga varv så har vi konstant moment hela vägen. Om vi ska öka frekvensen ytterligare så kan vi inte längre öka spänningen i samma grad eftersom vi uppnår nominell spänning samtidigt som nominell frekvens. Vi hamnar i ett konstant effektläge där dubblat varvtal ger halverat moment.
Men vad händer med strömmen?
P= U*I *Sqrt3* CosFi
Enligt resonemanget ovan är ju allt konstant..
Verkningsgrad och CosFi lär väl kunna ändra sig något men det kan inte vara hur mycket som helst.