Du kan räkna med strömtransienter (även kallat inkopplingsströmstöt) då effektbrytaren slår till, och spänningstransienter då den slår ifrån.
Spänningstransienterna orsakas av den magnetiskt lagrade energin i transformatorns induktans och uppstår i samma mån på både primär- och sekundärsidan. Om det finns resistiv last på sekundärsidan av transformatorn så kommer den nog att svälja det mesta av transienterna, om den däremot är obelastad eller reaktivt belastad så kan transienterna bli värre.
Före effektbrytaren kan det bli spänningstransienter om det är en stor ström som ska brytas (t ex en kortslutning). De uppstår som följd av induktansen i matande nät.
Vad man än talar om för slags transienter så bör man vara medveten om att de kan bli mycket olika från gång till gång, beroende på t ex var i nätspänningsperioden brytningen sker, om brytaren slår ifrån samtidigt i alla faser eller inte osv. En och samma manöver kan vara ofarlig 99 gånger men ställa till med skador pga transienter den 100:e.
Was man sich nicht erklären kann, sieht man als Überspannung an.
Torbjörn Forsman skrev: Vad man än talar om för slags transienter så bör man vara medveten om att de kan bli mycket olika från gång till gång, beroende på t ex var i nätspänningsperioden brytningen sker, om brytaren slår ifrån samtidigt i alla faser eller inte osv. En och samma manöver kan vara ofarlig 99 gånger men ställa till med skador pga transienter den 100:e.
Ja det är ju så att det är bäst att slå till induktiv last vid spänningstoppen i 50Hz-perioden, och kapacitiv last slås helst på i nollgenomgången. I alla fall om man ser till strömrusningen.
Glödlampor mår bäst att slås på vid nollgenomgång och lysrör med reaktor är bäst att slå på vid toppspänningen.
Induktiva laster är bäst att slå av vid spänningstopp (då är strömmen låg), kapacitiva laster tror jag öht inte är så kinkiga vid frånslag, vid spänningstopp är också strömmen låg för dessa laster.