Det som Rikard nämner är gamla standarden (som alla ändå fortfarande använder). Det finns en ny standard. Ser ut ungefär som nya standarden för benämning av kablar (som ingen heller använder).
Ska försöka hitta dessa två i mina gömmor imorgon, om ingen annan hinner före!
Jag hade delat upp med punkter eller något för att förtydliga, typ
B2A.A1.A1
Eller om man vill så kan strukturera så att i en viss nivå så använder man + och en annan - eller . så ser man lätt vilken nivå den aktuella centralen är på...
+STV1-A1.A1 (-F1 -F2... för säkringarna, eller -F101 -F102 för översta raden och -F201... för andra raden)
Centralbeteckningar om man märker enligt gamla standarden (SS 437 01 40)
Elinstallation Yrkesmannaskap - Montörshandbok. Sid.105 skrev: Centraler märks med stora bokstäver, ledningar med små. Ofyllda/Fyllda symboler anger anläggningsdel före mätning respektive efter mätning.
Huvudledningar som utgår från central märks med centralbeteckning och tillägg av annan liten bokstav.
Mätarsäkring, mätanordning samt första central efter mätanordning märks liksom den matande huvudledningen, men med stor bokstav jämte en siffra som anger ordningsföljden i den matande huvudledningen.
Centraler märks med samtliga bokstäver från föregående huvudcentral, eventuellt siffra för mätanordning, samt med en bokstav för närmast föregående huvudledning (som ska vara stor, fastän ledningens är liten)
Centralbeteckningar om man märker enligt nya standarden (SS-EN 61346)
Elinstallation Yrkesmannaskap - Montörshandbok. Sid.104 skrev: Serviscentralen märks med en objektbeteckning och ett nummer, i detta fall =A1
Varje ansluten central är märkt med objektbeteckning =N och nummer i ordningsföljd, =N1, =N2 osv
För att skapa referensbeteckningen lägger vi till objektsbeteckningen för respektive enhet: =A1N1, =A1N2, osv.
I det fall det finns en kopplingslåda blir beteckningen =A1X1 för kopplingslådan och för efterliggande central, t ex central N4 blir den då =A1X1N4.
Kablarna är märkta i nummerordning, men man kan välja olika varianter.
Vill man även lägga till var centralerna är placerade används aspekten + (+ placeringsaspekt), exempelvis =A1X2N8+D312 (när man byter aspekt i en beteckning måste man skriva in det tecknet).
Förklaring av D312: D står för rum (R var inte bestämt i standarden SS-EN 61346-2 (Hb 419) men i nya "telestandarden" är det D som gäller för rum. Vi har därför ändrat beteckningen till D i exemplet.
Sifferserien 312 står för plan 3, rum 12.
Exempel på utökning: Om anläggningen utökas med en central som matas från central =N5 blir referensbeteckningen =A1X1N5N12. Även en referensbeteckning ur placeringsaspekt anges för att fortsätta samma förfarande som tidigare huvudledningsschema.
Ovanstående är citat från boken
"Elinstallation, Yrkesmannaskap - Montörshandbok"
. Mycket bra bok som alla borde ha. (Tror att elever på elprogrammet får denna nuförtiden?). Kostar 520kr (395kr för EIO-medlemmar) på Elförlaget.
Ja jag har aldrig sett något bygge som varit projekterat efter det nya systemet. Så inte ens konsulterna verkar gilla det.
Tycker själv att den var lite otydlig bilden jag bifogade. Normalt enligt gamla standard brukar man ju döpa centralerna såsom Rikard säger. Men då det är så många undercentraler så passar det ju bättre med Tomas exempel.
Bara det är tydligt och kunden är nöjd så måste man väl inte följa standarden exakt på en sådan här grejj
Jag brukar bara sätta en märkning med löpande gruppnummer på locken. T.ex. 1:a lådan längst upp till vänster innehåller de sex första grupperna och märks då med F1..F6, nästa låda till höger innehåller bara grupp nr.7 och märks då med F7.