Många parallella kablar

Bifogar principritning över jordning av 5-ledarsystem. I det här nämnda fallet med 2 MVA transformator och när hög- och lågspänningsjordtagen är sammankopplade, eller med gemensam jordning, kommer det att gå uppemot 41 kA i kretsen trafolåda-hspjordtag-lspjordtag-PEskena-Nskena och tillbaka till transformatorn via nollan i förbindelsen mellan transformatorn och lsp-ställverket. Det sker om det blir överledning från en lsp-faslindning till höljet inne i transformatorn. Det betyder att man behöver 240 mm2 lina eller 2//120 mm2 linor här.

I föreskriftena rekommenderas att jorda transformatorlådan till hsp-jordtaget som det är gjort i bifogade ritning, men om man inte kopplar ihop jordtagen så kommer förmodligen felet inte att lösa ut. Här borde man i stället ansluta transformatorhöljet till lsp-jordtaget för en säker bortkoppling.

Om beskrivet felfall verkar osannolikt så kan man gå på minimiarea för jordtagsledare.

Hej!

Återupplivar tråden då jag har lite funderingar på dimensionering av jordledare med jordatag vid inkommande hsp och jordning av transformator och ställverk en bit från denna plats.

HSP matningen har en 95mm² jordlina parallellt med HSP kabel. Hur ska man tänka kring denna dimensionering?

Sen på LSP sidan ska fördelningen/ställverket jordas och då kommer samma fråga kring dimensionering och hur en ev. jordslutning flyter?

Bifogar en skiss som jag lånade av Evald och ritade om med lite värden för LSP sidan.

Har jag uppfattat rätt?
Vilken dimension används för jordning av trafohölje?
Villen dimension används för systemjordning av LSP?

Trafohölje får jordas med dimension som framförallt klarar mekanisk åverkan. Strömmen från HSP-sidan är vanligtvis väldigt låg. Dock så gäller att resistans inte överstiger gräns för spänningssättning om 100V eller 400V beroende på vad som är tillämpligt. Men det ska inte vara något problem med ledaren som ställer till detta, snarare för lågt resulterande jordtagsvärde som avgör detta. Men med följelina och egna jordtag borde det vara en icke fråga t.o.m. för 100V's kravet.
Så minimiareor finns i SS-EN 50522, 5.2.2.

Minimiareor för jordledare är, på grund av mekanisk hållfasthet och stabilitet mot korrosion:
– koppar: 16 mm² (men se även avsnitt G.5)
– aluminium: 35 mm²
– stål: 50 mm².

Sen när det gäller LSP-delen så kan man läsa i SS 436 40 00.

544.1 Skyddsutjämningsledare som ansluts till huvudjordningsskenan
Skyddsutjämningsledare som ska anslutas till huvudjordningsskenan enligt avsnitt 542.4 ska ha en
ledararea som är minst hälften så stor som den största skyddsjordsledaren i installationen. Ledararean
ska dock minst vara:
– 6 mm2 koppar, eller
– 16 mm2 aluminium, eller
– 50 mm2 stål.
Skyddsutjämningsledarens area behöver dock inte överstiga 25 mm2 om ledaren är av koppar eller,
för andra metaller, den area som har motsvarande ledningsförmåga.

Sen när det gäller elnäts följelina. Det är inte ens säkert att den behövs! Man lägger ju dessa många gånger av gammal vana. Kan mycket väl vara så att de egna jordtagen och kabelskärm är tillräckligt för att uppnå tillräckligt låg resistans för att klara spänningssättningsgränsen. Och dimensionen på den blev säkerligen 95mm² enbart för att den som projat jobbet brukar lägga just en sådan.

Tack för svar!

Ja, du har uppfattat rätt.

Okej, då vet jag hur det förhåller sig till areor m.m. i HSP-delen

LSP-delen blir jag lite fundersam på ett par saker.

Jag uppfattar att Huvudjordningsskenan är den som jordtagen är anslutna till samt följelinanan (95²Cu)!?

Är det okej att en huvudjordningsskena för varje transformators LSP-del i en anläggning med flera transformatorer?

Följelinan avslutas på en jordbock där även ställverkets PEN kommer att anslutas och där igenom jordas nollpunkten ner på transformatorn!?

Tittar jag nu i SS 436 40 00 Del544.1 så får jag fram att 542.4 ska följas men att arean behöver inte behöver överstiga 25²Cu och räknas då följelinan in i detta då den går till huvudjordningsskena?

Sen undrar jag vad skillnaden på Skyddsutjämningsledare och skyddsledare samt skillnaden mellan Huvudjordningsskena och Skyddsledarskena?

Hoppas jag inte har rör ihop allt för många begrepp

Marcus skrev: Jag uppfattar att Huvudjordningsskenan är den som jordtagen är anslutna till samt följelinanan (95²Cu)!?

Det beror på. Det ska finnas en huvudjordningsskena i varje byggnad för att säkerställa att alla utsatta delar får samma potential vid ett fel till utsatt del i anläggningen. Så; Är alla LSP-trafos i samma byggnad?

Marcus skrev: Är det okej att en huvudjordningsskena för varje transformators LSP-del i en anläggning med flera transformatorer?

Det beror på, av samma skäl som ovan. Står alla trafos i samma byggnad så ska de dela jordbock eftersom det är ett samjordat system, men om en trafo försörjer en byggnad och den andra trafon försörjer en annan byggnad så ska dessa ha vars en huvudjordningsskena, även om huvudjordningsskenorna i sin tur även är anslutna till den gemensamma inkommande jordbocken i en annan byggnad.

Marcus skrev: Följelinan avslutas på en jordbock där även ställverkets PEN kommer att anslutas och där igenom jordas nollpunkten ner på transformatorn!?

Transformatorns nollpunkt jordas med hjälp av att det finns jordtag i anläggningen egentligen. Men hade detta inte funnits några jordtag (enbart följelina) så hade följelina tillsammans med HSP-kabelns skärm utgjort jordtagsledare. Men nu har du i din anläggning egna jordtag, så även utan följelinan skulle du ha haft bibehållen systemjordning av LSP-systemet. Så, ledaren du talar om (jag får kalla det jordtagsledare men avser specifikt systemjorden) ska anslutas till en punkt där det sedan finns ledare med jordförbindelse.

Marcus skrev: Tittar jag nu i SS 436 40 00 Del544.1 så får jag fram att 542.4 ska följas men att arean behöver inte behöver överstiga 25²Cu och räknas då följelinan in i detta då den går till huvudjordningsskena?

Följelinan räknas inte in i detta. I SS 436 40 00 så finns enbart instruktion om hur konstruktionen av LSP-systemet ska se ut. Och följelinans dimension; Många gånger skulle vi inte ens behöva en följelina.

Marcus skrev: Sen undrar jag vad skillnaden på Skyddsutjämningsledare och skyddsledare samt skillnaden mellan Huvudjordningsskena och Skyddsledarskena?

Först och främst kan man kika på de definitioner som finns i SS 436 40 00:
skyddsutjämningsledare
protective bonding conductor
skyddsledare som är avsedd för potentialutjämning för skyddsändamål
[826-13-24]
ANM – I vissa standarder, t ex SS-EN 60204-1, används även termen skyddande potentialutjämningsledare för samma definition.

skyddsledare
protective conductor
ledare som är anordnad av säkerhetsskäl, t ex skydd mot elchock
ANM – I en elinstallation är normalt skyddsledaren en skyddsjordsledare
[826-13-22]

huvudjordningsskena
main earthing terminal
plint eller skena som är en del av jordningssystemet i installationen och som möjliggör elektrisk anslutning av ett
antal ledare för jordningsändamål
[826-13-15]

Sen skyddsledarskena har jag ingen tillgänglig definition på.

Men om vi börjar med skyddsutjämningsledare och skyddsledare så är det nog ingen praktisk skillnad i Sverige. Vi använder kanske ordet skyddsledare många gånger när vi talar om att vi ska få en kortsluten krets om vi får ett isolationsfel i en apparat. Kortslutningen i sin tur leder till en överström som får säkringen eller annan apparat att lösa och bryta strömmen. Men det är för den krets som felet uppstår i. Samtidigt som detta sker så är det viktigt att alla andra utsatta delar är anslutna till sin egen skyddsutjämningsledare så att när fel uppstår i en annan krets så ska de vara fortsatt potentialutjämnade så vi inte får potentialskillnader mellan olika utsatta delar under tiden som felet pågår i en annan apparat. Så, och detta är min egen uppfattning; Skyddsledare har man glädje av för den krets som matar den felande apparaten. Skyddsutjämningsledare har man glädje till alla andra apparater som är utan fel.
Men alla apparater kan det ju bli fel i, så blir den ledare som var skyddsledare ena gången skyddsutjämningsledare en annan gång. Och det är antagligen därför man har kommentaren i definitionen av skyddsledaren (I en elinstallation är normalt skyddsledaren en skyddsjordsledare).

Gällande skenorna, huvudjordningsskena ska anordnas per byggnad. Det blir viktigt att alla utsatta delar har samma potential vid ett fel, både utom och inom byggnaden. Har vi två olika skenor inom samma byggnad som försörjs på vars sitt sätt från ledare utanför byggnaden så kan det tänkas att den ena blir spänningssatt med 60V på grund av ett fel någonstans. Blir då inte den andra delen av systemet spänningssatt med samma potential så kan vi mycket väl ha 60V potentialskillnad inom samma byggnad och är då dessa utsatta delar samtidigt berörbara så har det uppstått en farlig situation. Därav ska det finnas EN skena inom varje byggnad som resten utgår från.

När du skriver skyddsledarskena så tänker jag på den skena som finns i grupp- eller fördelningscentraler. Är det denna som avses? För den i får man nog kalla huvudjordningsskena i en vanlig villa exempelvis om det inte specifikt finns en skena i fasadmätarskåpet.

Ojsch, blev mycket text. Sorry...

Först och främst tackar jag för ett mycket bra och utförligt svar! :tummeupp:

Marcus skrev: Jag uppfattar att Huvudjordningsskenan är den som jordtagen är anslutna till samt följelinanan (95²Cu)!?

Michell Andersson skrev: Det beror på. Det ska finnas en huvudjordningsskena i varje byggnad för att säkerställa att alla utsatta delar får samma potential vid ett fel till utsatt del i anläggningen. Så; Är alla LSP-trafos i samma byggnad?

Det skulle jag nog säga. Huvudbyggnaden är tillbyggd i etapper men sitter ihop.

Marcus skrev: Är det okej att en huvudjordningsskena för varje transformators LSP-del i en anläggning med flera transformatorer?

Michell Andersson skrev: Det beror på, av samma skäl som ovan. Står alla trafos i samma byggnad så ska de dela jordbock eftersom det är ett samjordat system, men om en trafo försörjer en byggnad och den andra trafon försörjer en annan byggnad så ska dessa ha vars en huvudjordningsskena, även om huvudjordningsskenorna i sin tur även är anslutna till den gemensamma inkommande jordbocken i en annan byggnad.

Min egentliga fundering är vad man kallar/benämner jordbocken som blir vid transformator och LSP-ställverk?

Marcus skrev: Följelinan avslutas på en jordbock där även ställverkets PEN kommer att anslutas och där igenom jordas nollpunkten ner på transformatorn!?

Michell Andersson skrev: Transformatorns nollpunkt jordas med hjälp av att det finns jordtag i anläggningen egentligen. Men hade detta inte funnits några jordtag (enbart följelina) så hade följelina tillsammans med HSP-kabelns skärm utgjort jordtagsledare. Men nu har du i din anläggning egna jordtag, så även utan följelinan skulle du ha haft bibehållen systemjordning av LSP-systemet. Så, ledaren du talar om (jag får kalla det jordtagsledare men avser specifikt systemjorden) ska anslutas till en punkt där det sedan finns ledare med jordförbindelse.

Marcus skrev: Tittar jag nu i SS 436 40 00 Del544.1 så får jag fram att 542.4 ska följas men att arean behöver inte behöver överstiga 25²Cu och räknas då följelinan in i detta då den går till huvudjordningsskena?

Michell Andersson skrev: Följelinan räknas inte in i detta. I SS 436 40 00 så finns enbart instruktion om hur konstruktionen av LSP-systemet ska se ut. Och följelinans dimension; Många gånger skulle vi inte ens behöva en följelina.

Marcus skrev: Sen undrar jag vad skillnaden på Skyddsutjämningsledare och skyddsledare samt skillnaden mellan Huvudjordningsskena och Skyddsledarskena?

Michell Andersson skrev: Först och främst kan man kika på de definitioner som finns i SS 436 40 00:
skyddsutjämningsledare
protective bonding conductor
skyddsledare som är avsedd för potentialutjämning för skyddsändamål
[826-13-24]
ANM – I vissa standarder, t ex SS-EN 60204-1, används även termen skyddande potentialutjämningsledare för samma definition.

skyddsledare
protective conductor
ledare som är anordnad av säkerhetsskäl, t ex skydd mot elchock
ANM – I en elinstallation är normalt skyddsledaren en skyddsjordsledare
[826-13-22]

huvudjordningsskena
main earthing terminal
plint eller skena som är en del av jordningssystemet i installationen och som möjliggör elektrisk anslutning av ett
antal ledare för jordningsändamål
[826-13-15]

Sen skyddsledarskena har jag ingen tillgänglig definition på.

Men om vi börjar med skyddsutjämningsledare och skyddsledare så är det nog ingen praktisk skillnad i Sverige. Vi använder kanske ordet skyddsledare många gånger när vi talar om att vi ska få en kortsluten krets om vi får ett isolationsfel i en apparat. Kortslutningen i sin tur leder till en överström som får säkringen eller annan apparat att lösa och bryta strömmen. Men det är för den krets som felet uppstår i. Samtidigt som detta sker så är det viktigt att alla andra utsatta delar är anslutna till sin egen skyddsutjämningsledare så att när fel uppstår i en annan krets så ska de vara fortsatt potentialutjämnade så vi inte får potentialskillnader mellan olika utsatta delar under tiden som felet pågår i en annan apparat. Så, och detta är min egen uppfattning; Skyddsledare har man glädje av för den krets som matar den felande apparaten. Skyddsutjämningsledare har man glädje till alla andra apparater som är utan fel.
Men alla apparater kan det ju bli fel i, så blir den ledare som var skyddsledare ena gången skyddsutjämningsledare en annan gång. Och det är antagligen därför man har kommentaren i definitionen av skyddsledaren (I en elinstallation är normalt skyddsledaren en skyddsjordsledare).

Gällande skenorna, huvudjordningsskena ska anordnas per byggnad. Det blir viktigt att alla utsatta delar har samma potential vid ett fel, både utom och inom byggnaden. Har vi två olika skenor inom samma byggnad som försörjs på vars sitt sätt från ledare utanför byggnaden så kan det tänkas att den ena blir spänningssatt med 60V på grund av ett fel någonstans. Blir då inte den andra delen av systemet spänningssatt med samma potential så kan vi mycket väl ha 60V potentialskillnad inom samma byggnad och är då dessa utsatta delar samtidigt berörbara så har det uppstått en farlig situation. Därav ska det finnas EN skena inom varje byggnad som resten utgår från.

När du skriver skyddsledarskena så tänker jag på den skena som finns i grupp- eller fördelningscentraler. Är det denna som avses? För den i får man nog kalla huvudjordningsskena i en vanlig villa exempelvis om det inte specifikt finns en skena i fasadmätarskåpet.

Ojsch, blev mycket text. Sorry...

Bra förklaring som gav mig lite mer förstålse om hur tankarna går. Det jag inte riktigt får ihop är bilden i senaste HB444 "Figur 543:1 – Olika typer av skyddsledare" där PEN ledaren är ansluten till Skyddsledarskena för att senare i serie anslutas till Huvudjordningsskena. Är detta ett korrekt sätt?

Nu satt jag ju med i arbetsgruppen som tog fram utgåva 2 av 444 (innehåller utgåva 3 av SS 436 40 00) så jag kan ju inte säga att det är fel.

...och jag kan nog inte heller ge dig ett bra svar...

Men såhär: En skena som matas med en PEN-ledare är en PEN-skena oavsett VAD du sen väljer att plocka ut från den. Frågan är väl då om en PEN-skena samtidigt kan vara en huvudjordningsskena?
I praktiken så är det nog väldigt ofta det är just så, men om det faktiskt är rätt kan jag inte svara på.

Kan också tillägga att man inte ska lägga för stor vikt vid att huvudjordningsskenan har just jordpotential. Att den har detta är det sekundära. Det primära, självaste skyddsfunktionen (skyddsutjämning), bygger snarare på att alla utsatta delar och främmande ledande delar har samma potential, oavsett vilken potential det råkar vara, och det uppnår du genom att de inom anläggningen utgår från en gemensam skena, huvudjordningsskenan.

Michell Andersson skrev: Nu satt jag ju med i arbetsgruppen som tog fram utgåva 2 av 444 (innehåller utgåva 3 av SS 436 40 00) så jag kan ju inte säga att det är fel.

...och jag kan nog inte heller ge dig ett bra svar...

Men såhär: En skena som matas med en PEN-ledare är en PEN-skena oavsett VAD du sen väljer att plocka ut från den. Frågan är väl då om en PEN-skena samtidigt kan vara en huvudjordningsskena?
I praktiken så är det nog väldigt ofta det är just så, men om det faktiskt är rätt kan jag inte svara på.

Kan också tillägga att man inte ska lägga för stor vikt vid att huvudjordningsskenan har just jordpotential. Att den har detta är det sekundära. Det primära, självaste skyddsfunktionen (skyddsutjämning), bygger snarare på att alla utsatta delar och främmande ledande delar har samma potential, oavsett vilken potential det råkar vara, och det uppnår du genom att de inom anläggningen utgår från en gemensam skena, huvudjordningsskenan.

Okej, då förstår jag grundtanken med Er bild

Fråga var också vad man benämner en jordbock som utgår ifrån Huvudjordningsskenan och placeras vid den nya transformatorn i detta fallet? Är detta en skena som benämns Skyddsledarskena?

Jag skulle kalla det du beskriver för en skyddsutjämningsskena. Men jag vet inte om det är ett "ord" som finns. Jag skulle även märka upp den så att det framgår att den är en underliggande skena till huvudjordningsskenan.

Som bilden visar i 543:1 så skiljer sig skyddsledarskena och huvudjordningsskena i bemärkelsen att till huvudjordningsskena förekommer enbart skyddsutjämning. Den ska aldrig föra ström, varken vid normal drift eller vid jordfel. Skyddsledarskena som den är ritad kan dock föra ström. Dels så kan den matas med PEN-ledare varpå det faktiskt kommer flyta en lastström genom skenan eftersom anläggningens neutralledarfunktion också matas härifrån vid TN-C, dels så kommer det vid jordfel flyta en felström (oberoende om det är TN-C eller -S) eftersom de jordade apparaternas höljen går via denna skena.

Varför man får skilja på delar som leder ström och de som inte gör det beror på att det kommer ske ett spänningsfall i de delar som för ström. Detta spänningsfall ger i sin tur upphov till potentialskillnader mellan olika delar av anläggningen om de är anslutna på olika ställen längs strömmens väg.

Skulle vi ha två olika huvudjordningsskenor som matas med skyddsutjämningsledare från två olika skyddsledarskenor i installationen så kan vi förvänta oss att dessa huvudjordningsskenor kommer ha olika potential.

Oberoende av vad som är rätt eller fel, såhär hade jag installerat:
Utgå från EN punkt inom byggnaden som din huvudjordningsskena. I ditt fall (enligt skiss) skulle jag välja den skena som är i anslutning till trafo. På denna skena bygger du sedan ett stjärnnät med skyddsutjämningsledare.
Må hända skulle du vid något läge behöva avsluta en skyddsutjämningsledare med ytterligare en skena för att kunna bygga på ett rationellt sätt, och jag personligen ser inget problem med detta. Men det förutsätter att de metalldelar som matas av denna skena inte står i närheten av ledande delar (med närheten bedömer man ofta 2,5 m för att förhindra samtidig beröring av de olika delarna) som matas av en annan liknande skena som distribueras i en annan riktning.

För skyddsledarfunktion finns det inget behov av någon form av centralisering, så länge du får en kortis (sluten krets) och skyddsapparaten löser inom angiven tid så är allt bra. Här blir utgångsläget lite grann att strömmen avgör. Det kan därmed finnas flera skyddaledarskenor inom en byggnad (en i varje central och undercentral exempelvis). För huvudjordningsskenan blir det dock desto viktigare med EN central sådan som resten av skyddsutjämningen utgår ifrån. Detta eftersom man här siktar in sig på potentialer istället för strömmar.

OBS! Särskild dokumentation av jorsningssystemet i såna här fall är viktigt. Dels för att hålla reda på allt, men även för att undvika EMC problem med jordslingor senare. Rätt som det är så ska någon IT-snubbe dra skärmad signalkabel mellan olika delar av installationen. Är det olika lite till uppstår det lätt störningar och vill det sig riktigt illa finns det risk för brand. Signalkabelns skärm klarar kanske inte att föra den ström som potentialskillnaden ger.

Jag tror vi delar uppfattning Bo.

Tack Michell och Bo för inläggen. Jag känner att det teoretiskt och praktiskt får sjunka in ett tag, så kanske det kommer någon följdfråga snart igen

Michell Andersson skrev: Har jag uppfattat rätt?

Sen när det gäller elnäts följelina. Det är inte ens säkert att den behövs! Man lägger ju dessa många gånger av gammal vana. Kan mycket väl vara så att de egna jordtagen och kabelskärm är tillräckligt för att uppnå tillräckligt låg resistans för att klara spänningssättningsgränsen. Och dimensionen på den blev säkerligen 95mm² enbart för att den som projat jobbet brukar lägga just en sådan.

Hur vida följelina behövs skall man fundera på både en, två och tre gånger. Fullt möjligt att man klarar jordtagskrav / spänningssättning i många punkter utan följelina men när man ser till helheten så kan det vara guld värt att följelina är förlagt sedan innan. Har precis lärt mig detta i ett projekt jag håller på med.

Vad gäller dimensionering av följelina så finns det ganska så bra definierat i standard hur det skall göras.

Men detta till trots så visade laboration beställd av Elforsk med Gothia Power och E.ON som utredare att följelina i sig själv saknar betydelse förutom i geografiska områden med väldigt hög markresistivitet (över 1000 Ohmmeter ungefär). Följelinan är inget annat än ett längsgående jordtag och efter ca 1 km är resistansen i linan betydligt mycket högre än övergångsmotståndet till jordskorpan på föregående lina.

I de småländska trakterna har den dock visat sig göra en del nytta. Men förutom just där marken består av sand, granit eller murän så ser jag inte dess betydelse.

Du får gärna utveckla Mikael om ditt praktiska fall.

Det är det effekten som "längsgående jordtag" jag är ute efter, som hjälp att förstärka exempelvis stationsjordtag i det direktjordade nätet.

Okej, då är jag med! ...och ja, jag kan ju bara hålla med.

Marklinenät blir för de absolut flesta fall ett tillräckligt bra jordtag, särskilt om man tillsammans med detta anordnar jordtag i hörnen mot staketet. Men det är ju inte det i sig som är syftet utan istället att erhålla lokal potentialutjämning av marken inom stationsområdet.
Dessutom, då nätet läggs i makadam, så blir det inte självklart att jordpotential överförs effektivt med de stora jordslutningsströmmar som finns i direktjordade högspänningsnät. Där kan säkerligen följelinor som ansluter mot stationen göra en hel del nytta.

En sak man ofta inte tänker på dock är att om du inte lokalt får ett bra jordtag för stationsområde för direktjordat högspänningsnät så kommer de överförda jordpotentialerna att behöva föra högre strömmar vid jordfel i direkt anslutning till stationen. Dessa överförda jordpotentialer går ju även via skärm i mellanspänningskablarna.

Jag har inte läst deras utredning om följelinans vara eller inte vara.
Det jag har läst men inte minns var just nu är att följelinan påverkar troligen inte det resulterande jordtagsvärdet nämnvärt på kortare sträckor, < 1 km. Följelinan kan däremot vid längre sträckor ge en stor förbättring av det resulterande jordtagsvärdet jämfört med om sammankoppling av stationerna endast sker i skärmen.

Fast det var väl just det man kom fram till att det inte stämde i rapporten. Man gjorde ju mätningar och beräkning parallellt och båda visade ganska tydligt att efter när man väl kom upp i lite längder så hjälpte inte följelinan något märkbart om man inte hade hög markresistivitet. Efter någon kilometer så blir den seriella resistansen i ledaren så hög samtidigt som den parallella resistansen till jordskorpan blir relativt låg.

Att enbart använda skärmen är väl inte riktigt heller praxis annat än i sammanhängande kabelnät inom tätorter. Är det inte sammanhängande kabelnät samt inom tätort så blir jordtag i varje nätstation mer eller mindre ett måste för att klara spänningssättningsgränsen.

Men oavsett, när nätet fått några år på nacken är det inte ovanligt att skärmarna argat sönder ändå. Följelina kan vara en god idé. Många gånger projekteras den med utan tanke dock. Man bara brukar göra så.

Men sammanvägningen av dessa båda ger ju vid handen att förlägga ytjordtag inte gör någon nytta alls.
Korta ledningar ger ingen inverkan men inte heller långa, hur får vi ihop detta.

Michell Andersson skrev: Men oavsett, när nätet fått några år på nacken är det inte ovanligt att skärmarna argat sönder ändå. Följelina kan vara en god idé. Många gånger projekteras den med utan tanke dock. Man bara brukar göra så.

Ja hör hört det, följelina för n-1, men den skulle då likagärna kunna vara belagd för att skydda den.

Faller detta också då.

Text från EBR

---

Ett utbrett jordningssystem (jordlinenät) definieras som: "Ett jordningssystem som består av hopkopplade närbelägna jordningssystem och som säkerställer att farlig beröringsspänning inte uppstår”. Detta jordningssystem kan bestå av delar från både direktjordade och icke direktjordade nät.

”Sammanhängande kabelnät”, enligt EBR K25, kan normalt inte betraktas som ”Utbrett jordningssystem”. Om en del av det utbredda jordningssystemet består av ett sammanhängande kabelnät skall jordningarna i denna del uppmätas enligt skärmkontrollmetoden.

Jordningssystem av denna typ tillåter uppdelning av jordfelsströmmar på ett sätt att det ger en reducering av det lokala jordsystemets jordpotentialstegring. Ett sådant system kan sägas bilda en yta med skenbar spänningsutjämning.

---